HANDLINGAR

ANGÅENDE

KONUNG AUGUST DEN STARKES UTRIKESPOLITIK

FÖRE HANS AFSÄTTNING ÅR 1704

UTGIFNA

AF KUNGL. SAMFUNDET FÖR UTGIFVANDE AF HANDSKRIFTER RÖRANDE SKANDINAVIENS HISTORIA

synes mig väsentligen bero däraf, huru högt de maktmedel kunna skattas, som den polske härskaren ville och förmådde insätta i kampen mot Karl XII. Det gäller därför att åtminstone tillnärmelsevis utreda, i hvilken mån August var besluten att på fullt allvar fortsätta den polska striden. När man har att göra med en härskare af August den starkes läggning och diplomatiska vanor, är en sådan utredning själfklart både mycket vidlyftig och till resultatens säkerhet ganska vansklig. Vid framläggandet här af arkivaliskt material har jag egentligen begränsat undersökningen till konung Augusts förhållande gentemot å ena sidan kejsaren och hans allierade, å andra sidan Ludvig XIV. Ehuru utrymme blott kunnat vinnas för ett rätt inskränkt antal urkunder och akter, torde dessa dock tämligen räcka till för att karakterisera de till sitt värde mycket omstridda anbud, som August successivt gjorde de olika hufvudparterna i Väst-Europas stora politik eller själf från dem mottog. Sin riktiga belysning få emellertid dessa förbindelser först, när de ses i sammanhanget med andra diplomatiska aktioner från sachsiskt håll, i främsta rummet med underhandlingarna i Berlin. Utrymmesskäl hafva visserligen för närvarande förhindrat tryckningen af de samlingar, som jag gjort just rörande dessa preussiska negociationer, men måhända kan jag senare vinna tillfälle att publicera dem bland Historiska Handlingar. I hvarje fall torde man trots den sålunda uppkomna luckan vara i stånd att af i det följande framlagda akter och urkunder vinna rätt fullständig klarhet öfver karaktären af konung Augusts förbindelser med Ludvig XIV och beträffande den verkliga betydelsen af hans allians med kejsaren af d. 16 jan. 1702.

Det nu anförda bör räcka till för att klargöra, att man icke i de nedan meddelade akterna och urkunderna får vänta sig en uttömmande belysning af de vid dessa forskningar i förgrunden ställda problemen. Atta månader, äfven om som nu varit fallet afskrifvarhjälp i ganska stor utsträckning användts, äro ingen vidare lång tid för genomforskande af ett synnerligen rikhaltigt och öfver många arkiv spridt material. Jag vågar dock tro, att den vägledning, som här gifves, skall vara af värde äfven för dem, som hafva möjlighet att fördjupa sig i fullständig utredning af den ena eller andra specialpunkten.

Såvidt möjligt har jag meddelat de här tryckta urkunderna och akterna in extenso eller åtminstone i fullständigt utdrag af de partier, som varit af vikt för uppgiften. Under forcerade

forskningar nödgas man emellertid ofta att ersätta kopian eller utdraget med omskrifvande referat. I de fall, då jag ansett de af mig gjorda referaten efter originalen innehålla upplysningar af vikt, har jag trott mig böra meddela äfven dem, men naturligtvis med sådan anordning, att förväxling med originaltextens lydelse var utesluten. Dessa referat äro sålunda allestädes meddelade på svenska, under det fullständiga aftryck eller ordagranna utdrag meddelas på originalens språk. För öfrigt äro de blott refererade partierna inneslutna inom klammer; i dem någon gång ingående ordagranna citat omgifvas med anföringstecken. Så mycket som möjligt har originalens skrifsätt bibehållits.

En rätt kinkig fråga vid editioner af detta slag är ordningsföljden mellan det meddelade. Bekvämast för utgifvaren vore naturligtvis en rent kronologisk anordning; för denna talar bl. a. den omständigheten, att ett aktstycke, som väsentligen sysslar med en detalj, ofta mer eller mindre tangerar äfven andra uppgifter. Då mitt mål varit att i någon mån söka klarlägga vissa speciella problem, har jag likväl ansett lämpligast att samla de särskilda aftrycken under realrubriker, motsvarande dessa problem, hvarigenom man med större lätthet kan studera just dessa. Jag tillåter mig emellertid att understryka, att ingen af de här meddelade afdelningarna står helt isolerad, utan att ett nära samband ofta äger rum mellan de aftryck, som återfinnas under den ena och under den andra. För bekvämare öfversikt har jag lämnat dels ett register öfver hufvudrubrikerna, dels en kronologisk förteckning öfver det meddelade materialet.

Beträffande denna kronologiska förteckning bör jag gifva uttryck åt tvifvelsmål ifråga om en datering. Det betänkande öfver konung Augusts politik, som meddelats under n:r 22 (sid. 87), har jag i rubriken endast daterat »tidigast från sommaren 1699», en datering, som gifver sig själf därigenom, att freden i Karlovitz omnämnes i betänkandet. Öfver författaren saknar jag ledning, då underskrift saknas, då vidare betänkandet ej mig veterligen åberopats å något annat ställe i den diplomatiska korrespondensen, och då slutligen själfva pikturen synes härröra af kanslihand, ehuru ingen mera allmänt förekommande. Att jag emellertid vid redigeringen till tryck placerade betänkandet å detta ställe (närmast efter konung Augusts fullmakt för Flemming med hänsyn till den hemliga

danska underhandlingen), kom sig af dess placering i Dresdenarkivet. Det befinner sig nämligen där i en dossier, upplagd, såvidt jag nu erinrar mig, redan under 1700-talet, hvars innehåll visserligen af titeln (meddelad under n:r 13) anges vara åtskilligt blandadt men till mycket öfvervägande del gäller de hemliga underhandlingarna fram till slutet af år 1699. Då betänkandet befinner sig som vid pass det sista bland dessa papper, ansåg jag det riktigast att i aftrycket gifva det en motsvarande plats. Jag bör emellertid påpeka, att en detaljerad kännedom om de tider, då tsar Peters sändebud Dolgoruki vistades i Polen, borde kunna ge säkrare ledning för dateringen. Ett annat uppslag gifver omnämnandet af ett »Lubliner Concluso». Det lilla, som härom antydes (å s. 91), synes stämma samman med uppgifterna om det beslut, som fattades å den af konung August i juni månad 1703 samlade riksdagen i Lublin (referat hos NORDBERG, Konung Carl XII:s historia, I, s. 376 samt hos LAMBERTI, Memoires pour servir à l'histoire du XVIII siècle, XII, Amsterdam 1734, s. 500). Jag är sålunda böjd att med bibehållande af uppgiften å s. 87 dock flytta den tidigaste gränsen till sommaren 1703. En vidsträcktare bekantskap med kanslistilarna från åren efter detta, än hvad jag vid fördjupande mest i korrespondenserna från skedet 1697 -1703 kunnat vinna, skulle måhända bringa oss tämligen säker kännedom om betänkandets ålder och ursprung.

Jag är slutligen nog djärf att uttrycka förhoppningen, att det här gjorda försöket att ur utländska arkiv aktmässigt belysa vissa sidor af det stora nordiska krigets historia skall kunna mana andra till fortsatt arbete i samma riktning. Statsarkiven i Dresden, Berlin, Köpenhamn samt, ehuru ej fullt i samma utsträckning, Wien, äro nämligen ytterst rika på värdefullt, hittills så godt som outnyttjadt material för denna tids historia. Tvifvelsutan skall man ock hafva mycket att hämta från ryska och västerländska statsarkiv, kanske ock från Italien (Venedig) och Rumänien för att ej tala om de samlingar, som torde bevaras å ett eller annat polskt adelsslott eller i polska bibliotek.

Stockholm i december 1907.

Carl Hallendorff.