hafft annan hemblig Correspondence, hwareffter inquireras borde: Magistraten tillstår sammaledes, att dem uthur Ransakningen warit bekandt, att gr. Dohna sielf och aldraförst uppenbahrat och tillkänna gifwit att Ryssen warit hoos honom, det säijer Magistraten därjemte, att dhe med deras afskickning till gr. Dohna intet afseende hafft på Ryssen eller huru därmed kunde förewetta, om han warit uti gr. Dohnas huus och hwad däraf wille slutas, därtill med att wachtknechten bekiändt sig hafwa fölgdt Ryssen dijt, och altså tillstodh hwad han anklagades föhre, skickandes icke dessmindre Fiscalen till gr. Dohna att förnimma, om Ryssen finge föhras till honom och wijsas om han af honom eller någon af hans folck kunde igenkiännas. Stadz Fiscalen berättar sig wara dijt gången på befallning, och som han nämbt Ryssens förnampn Simon, och på gr. Dohnas frågan hwem denne Ryssen eller Simon wore, han då uti Ransakningz Protocollet wehlat see effter tillnampnet, så hade gr. Dohna begiärt att see Papperet, hwilket han för höflighets skull eij kunnat förneka, men sedan han det fått händer emellan, hade gr. Dohna det behållit, och sagdt sig wehla det tillställa dem, som han af Eders Kongl. Maj:tt wore förwijster till, med Magistraten och Fiscaler hade han intet att giöra, han skall hafwa lagdt därtill, att ingen skulle kunna säija om honom, det han sedan Ryske Residenten blifwit fängslader, tagit af någon Rysse bref eller hafft med det folckslaget någon Correspondence, alt hwad han nu kunde giöra och hwarmed han kunde wijsa sin veneration för Eders K. Maij:tt wore det, att han honom så släpte ifrån sig, som han wore dijtkommen. Af detta altsammans hafwe Wij omsijder förmärckt, hurusom å alla sijdor ett förseende begångit är, i synnerhet och först uti den anstälte Inquisitionen, hwaruti gr. Dohnas Persohn ingalunda hade bordt blandas, och sedan att Stads-Fiscalen gifwit Protocollet ifrån sig, hwarigenom gr. Dohna kommit under wädret med det som om honom ponerat blifwit, hwilket elliest eij händt hade. Eders K. Maij:tt lärer i Nåder påminna sig att Ministrerne till Eders K. Maij:tts Cantzlij äre förwijste, hwarifrån med dem handlas böhr, och således kommer det eij heller Magistraten till att sända någon af dheras medell till dem. Det beropar sig fuller Magistraten på wahnligheten, och att dhe som offtast skickat till Ministrerne enär dhe uthur deras huus till Sanningens uplysning hade behöfft någon effterrättelse, och sådant alldrig tillförende blifwit med missnöije uptagit; men så kan här intet finnas, hwad för een uplysning dhe åstundat, aldenstund wachten sielf bekiände sitt brått, Ryssen wille Magistraten intet straffa, och därhoos fants uti RansakningzProtocollet, att gr. Dohna aldraförst uppenbahrat altsammans; dessuthan kunna dhe förriga påberopade præjudicata intet compareras med denne händelsen, som är af een hehl annan beskaffenhet, och fast det tillförende wore skedt, så föllier dock däraf intet, att Magistraten är därtill berättigat, eller Ministrerne skyldige sådant att tillåta och thåla. Enär Wij alt sådant noga ansee, och därhoos besinna, att som gr. Dohna af egit bewåg gaf tillkänna att Ryssen hoos honom warit, och det i synnerhet därföre att han af sin Herre befallning hade, att ingalunda hafwa någon Commerce med Ryssarne, till att undwijka all misstancka, han då billigt af sin Herre skulle ansees för criminel, om det skulle kunna sannas hwad Fiscalen om honom wid Ransakningen ponerat hade, hwarföre han eij heller mindre kunnat giöra, änn sig däröfwer beswära, och till att bewijsa sin oskuld påstå att honom Satisfaction måtte wederfahras; Altså och emedan det jemwäll öfwer alt brukeligit är, att Ministrer mycket wahrsaml. blifwa hanterade, warandes dhe så wäll som dheras huus och folck privilegerade, och dhär man här skulle tillåta, att dem något wederfohres, hwaröfwer dhe sig kunde beswära, så måste man befahra, att Eders K. Maij:tts Ministrer uthom lands sammaledes skulle bemötas; Ty hafwe Wij effter noga och Historiska Handl. 2 Del. 4 flitigt öfwerwägande funnit skiäligt och nödigt wara, att gr. Dohna måtte undfå een tillbörlig Satisfaction: Och som så wäll Magistraten som Gouvernements-Fiscaln högel. betyga, att deras intention alldrig warit att försee sig emoth gr. Dohnas Persohn och Caracther, fast dhe in modo fehlat, så hafwe Wij därjemte hållit wara sufficient, om Magistraten igenom twenne Deputerade och Gouvernements Fiscaln Persohnl: giorde gr. Dohna een liten honêteté och emoth honom contesterade om deras intention, samt att alt, hwad wid Ransakningen hade rördt gr. Dohnas Persohn, blefwe tagit uthur Protocollet och abolerat. Men som därhoos finnes Stadz-Fiscaln hafwa gifwit största orsaak till gr. Dohnas klagemåhl, emedan han honom Protocollet olåfl: och oförsichtel: hafwer communicerat; så skulle han på enn tijd removeras ab officio. Detta hafwe Wij igenom ViceCeremonie Mästaren Sparfwenfelt låtit gr: Dohna wetta, som med altsammans wijst sig mächta nögd, låfwat att bemöta dhe till honom i berörde måhl skickade Persohner med största höflighet, och för det öfrige högel: intercederat för mehrbem:te Stads-Fiscal, att han åter måtte komma till sin tienst igen. Wij hafwe, allernådigste Konung, uti den underd:e tillförsicht, att Eders K. Maij:tt i Nåder warder gillandes hwad Wij i så måtto hafwe giordt, som Wij därwid allenast hafft afseende på billigheten och usancen i hela werlden samt i synnerhet uppå Eders K. Maij:tts höga interesse, och förblifwe med diupaste wyrdnat Eders Kongl. Maj:tts: Aller Vnderdanigste och troplichtigste tiänare och Undersåhtare BENGT OXENSTIERNA JAHAN GABRIEL STENBOCK. CHR. GYLLENSTIERNA. FABIAN WREDE. DIDRICH WRANGELL. CARL E:SON GYLLENSTIERNA. N. GYLDENStolpe. Stockholm d. 28 Maij A:0 1701. L. WALLENSTEDT. (Genom bref den 15 Juni gillade Konungen Rådets åtgärd.) 43. Rådet till Konungen, angående de i Reval varande Ryska fångars öfversändande till Stockholm. (Efter originalet i Riksarkivet.) Stormächtigste Allernådigste Konung. Sedan Eders Kgl: Maij:tz Nådigste bref Kongl: Rådet och Öfwer-Ståthållaren Grefwe Christopher Gyldenstierna tillhanda kommit är, om de uthj Refvel warande Ryske fångarnas hijtöfwer sändande och emottagande, hafwer wälbem:te Hr Öfwer Ståthållare gifwit Oss dehl uthaf samma Eders Kongl: Maij:tz Nådigste bref och befallning, och der hoos föreslagit, huru de skole blifwa emottagne och bewakade, wijsandes deriempte de swårigheter, som kunne wara i wägen till att kunna dem alle här inlogera och med behörig wacht försee, hälst emedan Borgerskapet utan des är med wacht hållande mächta beswärade, och derigenom alt för myckit hindrade till att skiöta deras borgerlige näring och handtering; hwarföre Wij ock äre wordne föranlåtne att komma på det förslag, att de till äfwentyrs kunde till en dehl försändas till andre beqwäme orter, hafwe ock på all händelse till Eders Kongl: Maij:tz wijdare nådigste behag skrifwit till Landzhöfdingarne Eldstierna, Mårten Lindehielm, Cronhielm och v: Schar sampt Vice Landzhöfdingen Königsfelt i Calmare, och begiärt wetta uthaf dem, om icke hos dem torde wara der till någre beqwäme och säkra Lägenheter; men der hoos förment, att de imedlertijd kunde här i Staden emottagas och beledsagas uthj någre säkre Huus och med gallror försedde Camrar sampt der bewakas af borgerskapet, iemwäl af Stadzwachten med brinnande Luntor opföras, som Eders Kongl: Maij:t täckes sådant uthur hosfölliande Hr ÖfwerStåthållarens bref och der på meddelte protocols Extract Sub Lit: A. och B. med wanlig Konglig Nåd förmärka. Sedermera är åter wälbem:te Hr ÖfwerStåthållaren hos Oss inkommen, der uthj förmälandes, hurusom han till föllie deraf har låtit inquirera om sådanne rum, och befunnit alt således, som afskriffterne af hans bref med der hos fogade Magistratens berättelse, Sub. Lit: C. och D. wid handen gifwa, förfrågandes sig der iempte om be:te fångar måge uthj borgarehuus inlogeras och bewakas, fast inge gallror där äre? Hwarest ägarne skole hafwa säkerhet om betalningen? Och hwar medlen kunne tagas till de reparationer som betarfwas wid Stadsens huus, i fall där någre skohle förwaras? Nu ehuruwäl Wij så egentel: icke kunne wetta Eders Kongl: Maij:tz Nådigste willie och godtfinnande i det fallet; Så hafwe Wij likwäl understådt Oss att yttra Wåre oförgrijpelige tanckar emot Hr ÖfwerStåthållaren så wijda, att bem:te fångar, när de ankomma, kunne här sammastädes inlogeras och förwaras uthj så många med gallror försedde tienlige rum, som här kunne wara att tillgå; men så frampt de icke tillräcka, uthj de öfwerste wåningarne af andra tienlige och säkra huus, och således bewakas af borgare- och Stadzwachten, till dess Eders Kongl: Maij:tz nådigste willia och befallning kan ankomma om och huruwijda Eders Kongl: Maij:t uthj nådigt anseende till de af Hr Öfwer Ståthållaren och Magistraten anförde omständigheter skulle i Nåder behaga att bem:te fångar antingen alle samptel: eller till en dehl kunne till ofwannämbde och andre beqwäma och säkra orter flyttias och förläggas; Hwilket alt Wij dock med underdånigste wyrdnad underkaste Eders Kongl: Maij:tz allernådigste behag och godtfinnande, förblifwandes in till Wår dödzstund med all underdanig devotion och lydno, Stormächtigste Allernådigste Konung, Aller Vnderdånigste och troplichtigste BENGT OXENSTIERNA. JAHAN GABRIEL STENBOCK. CHR. GYLLENSTIERNA. CARL E:SON GYLLENSTIERNA. N. GYLDENStolpe. L. WALLENSTEDT. FABIAN WREDE. Stockholm den 28 Maij A:0 1701. |