III.

Brefvexling mellan konung Carl XII och Rådet. (Fortsättning från 1:a delen, sid. 258.)

41.

Konungen till Rådet, angående kryssarne i Östersjön.

(Efter originalet i Riksarkivet.)

Carl etc. Wår etc. J läre hafva sedt utaf wår förre nådige skrifwelse, dat: d. 23 hujus, hurusom Wij hafve funnit betänckeligit att bijfalla Eder senare mening, att den Instructionen, hwilcken J d. 23 Martij sistleden månde projectera för Creutzarne, hwilcke äre beordrade till handelens och Sjöfartens beskydd att hålla Siön reen för fientlige Caprar, samt hämma Contrebande wahrurs tillförsell åth Fienden, uti ett och annat måtte blifwa limiterad och lindrigare stäld, efftersom Wij pröfwade att utj bem:te Instruction alt war wähl affattadt, samt grundade sig på gode skiähl; Fördenskull Wij och därwid utan någon ändring wille låta bero. Sedermehra har sig Edert underdånige bref dat. d. 7 hujus i samma ährende infunnit, hwarutinnan J ytterligare deducere, hurusom medelst Edert senare betänckiande ingen ändring föreslås utj bem:te Instruction, hwad hämmandet af contrebande wahrurs tillförsell åth Churlänske hamnerne utan åthskildnad angår, eij heller i anseende till andre wahrur, så wijda dee kunna inn- och uthföras till och ifrån dee hamner, hwilka äro belägne emellan Riga och Domsnäs, och böre wara förbudne, blifwandes jemwähl utförslen af Sommarkorn och victualier spärrad från Libov och Windov: hållandes J för det öfriga wara rådsamt, att med hämmandet af inn- och utförslen af andre wahrur till och ifrån bem:te twenne Orther ännu något måtte anstå, för dee sedermehra infallne Conjuncturers skuld i Pohlen, och besynnerl:n för den där nu påstående Rijkzdagen och de propositioner, hwilke wid

Landtdagarne äre giorde blefne; utom hwilcket är till considerera, att fast än Libauiske och Windauiske hamnarne aldeles blifwa belagde, så skulle dock neutrale nationer och wåre wänner icke kunna hindras ännu på någon tijd att hämpta dee effector därifrån, hwilcke dee där hafwa liggiandes och dem tillkomma, medan dee eij föruth hafwa fådt kundskap af någon denunciation, hafwandes Engelske Residenten tillkenna gifwit, att hans Konung och des undersåtare till Engelske SkepzFlottans behof hade där ett partij hampa i förråd, utan hwilckens afhämptande Engelske flottan näppeligen kunde utredas, hwaraf det Gemene bästa mycket skulle komma att lijda, hälst bristen på den wahran i Engelland wore mäckta stoor; förmenandes J således underdånigst, att man på den ene sijdan kan wijsa wåre skiähl till mehrbe:te twenne hamnars beläggiande, och på den andre giöre ett meritum af den reflexion, som Wij tage på neutrale nationers och wåra wänners interesse uti deras warurs frije afhämptande, och af den æquanimitet som wij bruke, utan föregången denunciation att icke willia skrida till execution, dock så att det måste änteligen komma därtill, så framt Churland icke fattar en annan conduite. Wij hafwe fördenskull i anledning deraf tagit saken hoos Oss i närmare öfwerwägande, och drage wij fuller icke den ringaste reflexion på dee skiählen, hwilcke J anföre utj hänseende till dee sedermehra infalne conjuncturer i Pohlen, samt den der nu påstående Rijkzdagen och dee propositioner, hwilcke wid Landtdagarne äre giorde, utan skulle i regard därtill slätt intet betänckiande hafwa att låta förblifwa wid wåre förste Ordres, dat. d. 13 Aprilis sistleden; men som Wij hoos Oss wele giälla låta, att ingen denunciation föruth därom är skedd till dee neutrale puissancerne, hwilcket af Eder för längst hade bort wara påtänckt: warandes Wij desutan benägne at tesmoignera och betyga utj alt den synnerlige wänskap, som Wij bäre till konungen af Engelland; Ty hafwe Wij resoluerat så wida till een

moderation utj bem:te wåre förste Ordres, att Wij wele hafwa bewilliat det till Libov och Windov må till den 1 Augustj nästkommande en frij seglation idkas för neutrale puissancers undersåtares Skepp, dock så att inge contrebande wahrur måge dijtföras, eller och något Sommarkorn och victualie-persedler därifrån utföras; men sedan nästkommande Augustj månad inträder, så måste mehrbem:te wåre förste Ordres utan någon limitation blifwa wärckstälte och exequerade: hafwandes J att gifwa wår Ammiral General behörig part och communication häraf till dess efterrättelse. Elliest som J wårt nådigste godtfinnande underdånigst hemställe, om icke General Gouverneuren greff Dahlberg måtte blifwa beordrad, igenom bref, att giöra Hertigen eller Regeringen i Churland den denunciationen, att så framt dee framhärda till att giöra sig dehlacktige af Konungen i Pohlens orättmätige wapn, aggressioner och Fredz-turbationer; Så läre Wij blifwa föranlåtne att ansee Churland såssom det, hwilcket i Råd och dådh förer en fientlig conduite emot Oss, och således afsöndrar sig ifrån Pohlniske Republiquen och dess upsåth att hålla Oliuiske freden wid mackt; Så länder Eder däruppå till nådigt swar, det kunne Wij samma Edert förslag så mycket mindre bijfalla, som Churland redan mehr än för mycket hafwer fört ett sådant conduite, att det bör ansees för fientligit, utan at en sådan denunciation behöfwer föregå. Sist gifwe J fuller underdånigst wid handen, för dee sedermehra infallne conjuncturers skuld i Pohlen, då Republiquen begynt att tala alfwarsamt om Sachsernes utdrifwande och att eij willia weeta af något krig med Oss, att det skulle wara rådsamt det man wijste någon moderation utj hämmandet af contrebande wahrurs tillförssel åth Pryssiske Ortherne, så Pohlniske som Brandeburgiske; Men som man intet har att twifla, det ju wåre fiender genom samma wäg läre sökia att förskaffa sig hwarjehanda gewähr, ammunition och andre contrebande wahrur, så måste därmed förblifwa effter

wår förste fattade Resolution. Iwarmed Wij befalle Eder Gudh Alzmecktig, synnerl:n nådel: Hufwudqwarteret Lais den 28 Maij A:0 1701.

CAROLUS.

C. PIPER.

42.

Rådet till Konungen ang. Brandenburgske envoyén grefve Dohna. (Efter originalet i Riksarkivet.)

Stormächtigste Allernådigste Konung.

Eders Kongl. Maij:tt hafwe Wij härmed underdânigst skolat tillkänna gifva, hurusom den här warande Brandenburgiske Envoyén grefwe Dohna för någon tijd sedan mig Bengt Oxenstierna berättade, det honom een oförmodel. visite wore händt, hwilken han sielf, till att undwijka all misstanka, wille gifwa tillkänna, nembl. att een af Ryske Residentens betiente wore till honom kommen, hälsat honom på sin Herres wegnar, och bedit eij willia glömma bårdt honom. Jag Bengt Oxenstierna gaf sådant Kongl. Rådet och Öfver-Ståthållaren H:r gr: Christopher Gyllenstierna tillkänna, och blef däruppå Gouvernements-Fiscaln Carl Hahl anbefalt att anställa een Inquisition öfwer Stadzwackten, som Ryssen hade fölgdt, som också skedde för Norre Mallms Cämners-Rätt, hwarest fuller wachtkneckten omsijder tillstod sitt fehl, men Ryssen nekade därtill continuerlig; hwarföre bem:te Fiscal sig, på min Christopher Gyllenstiernas befallning, hoos mig Bengt Oxenstierna förfrågade, om icke han till Sanningens uplysning finge låta föhra bem:te Rysse uti gr. Dohnas huus, och förnimma om han kunde där igenkiännas, men jag warnade honom derföre,

och befalte att Saaken skulle wahrsaml. föhras, på det icke gr. Dohna måtte fåå någon orsaak till att beswära sig; men emoth all förmodan insinuerade gr. Dohna på Lång-fredagen ett Memorial, hwaruti han swårl. klagade, att Magistraten här i Stadhen dagen tillförende hade sändt honom een Fiscal i huuset att hónom quæstionera öfwer bem:te Rysse, samt att han vid samma tillfälle bekommit RansakningzProtocollet i händerna, hwaraf han förnummit, hurusom Gouvernements-Fiscalen anstält sin action emoth Wacktkneckten och Rysske fången, och därwid ponerat, det torde Ryssen hafwa samma gång lefwererat honom något bref, eller hafft någon annan hemblig intelligence, som wid närwarande Conjuncturer kunde hafwa en fahrlig effterfölgd, uptagandes begge desse måhl såsom swåre förgrijpelser emoth sin Persohn och Caracther, begiärandes därföre enn tillbörlig Satisfaction af wederböhrande: Wij hafwe därpå eij annat kunnat giöra, änn att sådant wederböhrande communicera och däröfwer inhämpta deras förklaringar, hwaruthur wij sedan förmärckt, att Gouvernements-Fiscaln Carl Hahl tillstår, att iag Bengt Oxenstierna så wäll som iag Christopher Gyllenstierna befalt honom att wacktkneckten allena skulle till Rätta ställas, och androm till Exempel effter lag och Process wederbörl. afstraffas; desslijkes att iag Bengt Oxenstierna sedermehra och på dess andra förfrågan, efftersom Ryssen så instanter nekade till factum, om det icke skulle wara tillåteligit att härwid höra gr: Dohnas Pagie, som af wachten berättades hafwa anmält Ryssen? honom swarat, att hwarcken Envoyen sielf eller dess folck skulle härwid uti ringaste måtto incommoderas, eller dem däraf någon kundskap gifwas; icke dessmindre klagar bem:te Fiscal intet allenast an wachten, som sig wärckel. hade försedt, uthan också Ryssen; och efftersom denne så inständigt nekade, fast wachten redan hade tillståt factum, så ponerar Fiscalen att därföre något annat därunder torde wara förbårgat, och att Ryssen till äfwentyrs hade insinuerat något bref eller