oss den underdånige förtröstan, at denne wår underdanige påminnelse, som endast herflytande af en underdanig och devot zele för Eders Kongl. Maij:tz tienst, nådigst måtte blifwa ansedd och uptagen. Härjempte, Nådigste Herre, kunne wij wid detta tillfället icke heller förbij gåå, Eders Kongl. Maij:t underdanigst at wijd handen gifwa, at som General Majoren Schlippenbach har hijt sändt Öfwerst Lieutenanten Grefwe Lewenhaupt at recreutera den skiedde afgången under Öfwerst Steenbocks Dragoun Regemente; Så hafwe Wij till samma recreuterings befrämiande giordt honom all assistence och handräckning, sampt i synnerheet uthskrifwit till alle Landzhöfdingar här i Swerige, at dhe, hwar å sin ohrt, med ett wist antahl karlars wärfwande och någre hästars opkiöpande samma recreutering facilitera skohle, äfwensom Wij ock i lijka måtto hafwe wijst Capitein Vergijn, som är hijtsänd at wärfwa till Öfwersten Gref Carl de la Gardies Battaillon, all nödig befordran, och lähre icke heller underlåta at assistera Ryttmästaren Bagge, som är hijtkommen at recreutera Swenska Adelsphanan, så at Eders Kongl. Maj:tz tienst så i det ena som andra bäst möijligst måtte blifwa befrämiat, såsom det endaste ögnemåhl, hwareffter Wij underdånigst syffte, och medh diupaste veneration till döden förblifwe 87. Rådet till Konungen, med nyårsönskan. (Efter originalet i Riksarkivet.) Stormächtigste Allernådigste Konung. Ibland annan nådewälgiärning, som den Högste Gud öfwer Eders Kongl. Maij:t och des Rijke denne framfahrne tiden mångfaldigt har låtit lysa, skatte wij ock den med de förnämste, att Eders Kongl. Maij:t genom den samme gode Gudens milda Styrelse, med så mycken gloire, lycka och Seger har öfwerlefwat detta nu så när till ända skredne, äfwen som de förre åhren, och jämwäl öfwerwunnit hwarjehanda fahror och swårheeter; och kunne wij fördenskull icke undgå, jämte den i Eders Kongl. Maij:tz Rijke deröfwer sporde allmänne glädie, att jämwäl härmed betyga wår devote och underdånigste gratulation och medfägnad, innerligen önskandes att hans guddomelige allmacht täcktes än ytterligare i detta snart ingående och månge derpå fölliande åhr alt framgeent öfwerskydda Eders Kongl. Maij:ts dyra Person med en beständig Kongl. wälmåga och lycksaligheet, samt bekröna Eders Kongl. Maj:ts tappre wapen medh all Segersäll framgång, des böga Rådslag med wijsdom och förstånd, desse beswärlige tider med en hugnelig Fred, och således hela des lofwärdigste Regementztidh med en stadigt grönskande tillwäxt, odödelig gloire och wälsignad åminnelse; Näst hwilken wår underdånigste önskan wij uti diupaste underdanig lydno och wyrdnad in till wår dödh framhärdeligen förblifwe, Stormächtigste Allernådigste Konung, under dåhnigste tropflichtigeste JAHAN GABRIEL STENBOCK. CHR. GYLLENSTIERNA. T. POLUS. Jah. Schmedeman. Stockholm den 28 Decemb. A:0 1702. IV. Bidrag till konung Gustaf III:s historia. Här nedan meddelade handlingar förtjena alla, ehuru i mycket olika hänseenden, att komma till allmän kännedom. Det bref, som främst meddelas, lemnar icke ovigtiga bidrag till Gustaf III:s karakteristik både såsom menniska och konung. Väl är det blott en enskild berättelse; men dess författare har varit i den ställning, att han kunnat erhålla personlig kännedom om hvad han berättar, och allt hrad om honom är kändt bekräftar till fullo hans trovärdighet. De öfriga äro officiella skrifvelser, som sprida ett klart ljus öfver Sveriges politiska ställning både före och efter 1772 års revolution, och af hvilka ådagalägges ej mindre denna statshvälfnings nödvändighet, än vidden af den fara, som utifrån hotade konungen efter revolutionens lyckliga genomförande. A. Per Cederfelts bref till grefve Johan Gabriel Oxenstierna; Högvälborne Herr Grefve, f. d. Rikets Råd, RiksMarskalck, En af de 18:ton i Svenska Academien, Riddare och Commendeur af Kongl. Maj:ts orden. Då jag i mitt minne återkallar den grace, ynnest och bevågenhet Eders Excellence från yngre åren behagat visa mig, är jag öfvertygad att den frihet jag tillåtit mig att härigenom upvagta, icke med missnöije uptages, hvilcken tancke äfven i anledning af den anonce Eders Excellence för *) Per Cederfelt, född 1751, page hos konung Gustaf III, kornett vid lifregementet till häst 1775, tjenstgörande hofjunkare s. å., ste kammarjunkare s. å., löjtnant vid nämnda regemente 1776, rytt mästare vid adelsfanan 1777, major derstädes 1784, öfverste-löjtnant i arméen 1799, post-direktör i Göteborg 1800, död 1841. — Ofvanstående bref är tryckt efter originalet, som tillhör kammarherren grefve A. G. Oxenstierna och af honom blifvit Samfundet benäget meddeladt. låtit kundgöra uti tidningarne gier mig mod att börja och fortsätta följande Relation. Under en tid af fiorton år, nästan dageligen, ägde jag den oskattbara lyckan att vara en ibland dem som närmast omgofvo den store och af mig evigt vördade Högstsalig Konung Gustaf den 3:die, oftast enda vittnet till dess företag samt altid närvarande i de mäst critiske ögonblick af Dess lefnad, ansett för en ljuf pligt att till Eders Excellences uplysta och urskilljande pröfning hemställa huru vida de händelser i Konungens lefnad, hvartill jag ensamt varit vittne, och som förmodeligen förut äro okände, förtiena ett rum i den Historia, som af Eders Excellence kommer att författas. Få personer torde känna hvarföre Konung Gustaf besökte och nyttiade Loka hällsobrunn år 1772, dett var eij för att retablera en försvagad hälsa, neij Konungen var aldeles frisk. Det var för att i ro och lugn få utarbeta planen samt alt hwad som å Konungens sida ärfordrades till dett storvärk som samma år den 19 Augusti af Konungen så lyckeligen utfördes. Här författade Konungen sielf så väl sielfva Regeringsformen, som dett märkvärdiga Tal, som H. K. M. hölt till Riksens Ständer på Rikssalen den 21. En händelse giorde mig till åsyna vitne deraf. Då Konungen var sysselsatt med att skrifva, måste jag altid vara på vakt utan för Konungens rum. En dag sedan jag ovanligt länge förrättat en dylik vakt, kom Konungen ut till mig för att hämta frisk luft; straxt derefter saknade H. K. M. sin näsduk, hvilken han befalte mig hämta ur rummet, vid inkomsten där fant jag H. K. M. skrifbord öfverhöljt af dess egna handskrifter, och däribland den gamla Regeringsformen. Sedermera märckte jag att Konungen alla dagar bar ett papper på lifvet emellan lintyget och kläderna, hvilcket merendels hvarje afton då Konungen klädde af sig föll på golfvet, men uptogs genast och förvarades af Konungen hvarje natt under dess hufvud. Ehuru sorgfälligt detta papper förvarades, blef Konungen dock till sin obeskrifveliga oro förlustig deraf, men lyckligt vis blott på några timmar. Händelsen var fölljande: under de resor, som denna Sommar så ofta företogs emellan Haga och Ekholmsund, der Hofvet då vistades, roade dett Konungen som oftast att bada eller löga sig vid den så kallade Calmare Strand belägen emellan Grans och Tibble gästgifvare gårdar. Vid en dylik badning glömde H. K. M. det ofta nämnde papperet på stället, och saknade dett eij för än vi hunnit nära till Barkarby. Med synbar oro och bestörtning befalte då Hans Maj:t mig att rida tillbaka för att upsöka dettsamma. Jag skyndade och var lycklig att finna dett på samma ställe där Konungen klädt på sig, nyfikenheten kunde eij fresta mig att läsa ett papper, hvars innehåll jag märckte vara en hemlighet, jag återvände med all skyndsamhet till min Konung, som med mycken glädie emottog papperet af min hand. Dett var först efter Revolutionen, som Konungen sade mig att detta papper var det Tal, som H. K. M. hölt till Riksens Ständer på Rikssalen den 21 Augusti 1772. Då Konungen sedermera för General Sprengporten yppade hela sin revolutions plan och med honom öfverlade både om tiden och sättet till dess värckställande, fick jag både emot Konungens förmodan och till min egen värckeliga bestörtning afhöra hela detta vigtiga samtal ifrån början till slut, af den anledning, att jag under tiden, som H. K. M. tillbragte på Haga Slott, var ensamt befalt till Konungens upvagtning, utom dett att nu mera afledne Kammarherren Baron Gustaf Ehrensvärd därstädes infant sig vid middagstiden. Konungen hadde befalt mig att vara på vakt i rummet utan för Konungens sängkammare. Dörren var halföppen lämnad af General Sprengporten, och Konungen, som trodde sig vara med honom allena, talade högt, men knapt var samtalet slutat för än Hans Maj:t märkte min närvaro, och med synbar bestörtning frågade hvad jag hadde der att göra? Mitt svar blef lika så okonstlat som uprigtigt: att dett vore på Hans Maj:ts befallning. Konungen |