den näst in till honom liggande hospitals tomten, hwilken Staden på något annat ställe igen ersätta måste, utan ock för Stadz-barberaren Holms änka, som nedan före och näst in till bodt, och så wäl största tomten, som sine Kiällare och reparable huus kommer at förlora, äfwen som de öfrige, hwilka något af deras tomter, Kiällare och huus genom regulariteten sakna, åter försees med annan tiänlig platz, som någorlunda kan swara till ersätning och wedergälning därföre; Men hwad den senare neml. Gräsgränden beträffar, så må för den samma lemnas allenast nio alnar, effter som den pröfwes eij wara så angelägen och nödig som den förre, eij eller i samma anseende som dhe öfrige twärgränderne.

5.

Hwad widkommer den så nämde Siälegatan, som begynner ifrån horto botanico wid Swartbäcken, och går langz genom Staden, Dragare brunnen förbij, men stannar in på Waxala gatan; så behöfwer den, sträkkande sig hwarcken till Kyrkan, Tårg, watn eller qwarn, så mycket mindre widare at framdragas hela Staden söderut igenom, som icke heller den nederst wid ändan af Staden begynte och så kallade Bäfwersgatan emot henne uti en rät linea swarar, warandes den ock fördenskull alt sedan reguleringen skiedt, nu på Sextie Års tid wid pass, aldrig fulfölgder.

6.

Emedan Kungzängz waktmästarens Salomon Larssons tomt eller boställe, som förr ståt in till och jämte Stadzens Strandboder, nu sedan det afbrändt är, komme at flyttias längre derifrån på något lägligit rum, åt minstone till åttahundrade alnar bort, så bör och wägen, som sträcker sig jämte åån och är förtrång, effter nödwändigheten till någre alnars bredd inrättas på hans åker, och honom deremot till ersättning och wederlag så mycket igen af Kungz

Historiska Handl. 2 Del.

13

ängen inrymmas; Hwarföre han ock här med warder remitterad till Landzhöfdingen, som lärer detta så lämpa som giörligast pröfwas wara och Staden kan lända till behörigt nöije.

7.

Att den afbrände Kyrckioherde Tomten må gifwas Rådmannen Johan Sivert til wederlag för dess tomt och kiällare, som han för ååns skull afstå måste, kunne Kongl. M:tz Råd intet samtycka till, där icke Staden, som elliest är plichtig at försee sin Kyrckioherde med tiänlig tomt och nödige huus, will sig åtaga at skaffa till Kyrckioherde huus annat jämngådt i stället.

8.

Hwad elliest i gemen angår den ersätning, som anhålles om för dem, hwilcka wid Stadsens refning och regularitet så elliest som wid åstranden komma att mista sine tompter och kiällare, så lämnas Borgmästare och Råd at i giörligste måtto ställa dem till fredz utaf andre Stadsens tompter och lägenheter, alt effter som de finna det. giörligit; Men skulle sedan något brista, så hafwa Borgmästare och Råd att anmäla sig hoos Kongl. Cammar Collegium, som då lärer i det fallet giöra och förordna hwad det finner därwid rät och skiäligit wara.

9.

Såsom åhr 1642 skall wara resolverat och förordnat icke allenast at Bredgränden må i en rät linea föras, och komma at swara moot den geent däremot på andra sidan om åhn belägne twärgatan, utan ock at någre andre små gränder måge blifwa ändrade och rättade; Altså finna Kongl. M:tz Råd skiäligt, at Borgmästare och Råd sökia ofwannämbde 1642 åhrs resolution och förordning at föllia och wärckställa.

10.

Sammaledes lämnes Borgmästare och Råd också fritt, til bättre regularitet än för detta, at ändra och rätta den twärgatan som går från Ladorne in till gambla Torget.

11.

I lijka måtto hafwer ock borgmästare och råd at draga behörig försorg, det den platzen, hwarest de afbrände Ladorne tillförende hafwa ståt, måtte anwändas til Stadsens heder, prydnad och nytto, så elliest som särdeles till wackra trägårdz platzer, eller ill wederlag åt dem, som nu komma at mista sine tompter.

12.

Winskäncken och Giästgifwaren Bengt Erichson Sahlström tillåtes wäl nu för den staden och honom ågångne Eldzwådans skull til de resandes och främmandes beqwämligheet, att fullfölia sin påbegynte Träbygnad, dock allenast en wåning hög, och med Torf betäckt, efftersom då icke så lätteligen någon Eldzfahra berättes wara at befruchta; Men så skal han lijkwäl framdeles, til större säkerheet för Kyrckian, där i stället upsättia Stenhuus; börandes Borgmästare och Råd hafwa inseende at sådant eij blifwer försummat.

13.

Skulle elliest någre flere gater och gränder också uti den oafbrände dehlen af Staden: såsom Rundelsgränden, Watugränden, Sysslemansgatan etc. framdeles kunna till Stadzens bästa reguleras och rättas; Så hafwer Bårgmästare. och Råd där i at rätta sig effter 1642 åhrs anstälte regulering och Resolution.

14.

För dett öfrige åligger ock Borgmästare och Råd för all ting at hålla en alfwarsam hand deröfwer, at ingen må

byggia för när in på Kyrckian eller Academien, med mindre han där will upsättia Stenhuus och det med Steen betäckia, till desto bättre förekommande af fahra för bem:te publique huus, wid sig tilldragande olyckelige wådelder.

Detta alt, såsom ansedt till Stadsens allmänne bästa, nytta och säkerheet, länder war och een som wederböhr till skyldig effterrättelse. Actum ut Supra *).

80.

Rådet till Konungen, ang. sorgs anläggande efter hertig Fredrik af Holstein.

(Efter originalet i Riksarkivet.)

Stormächtigste Allernådigste Konung.

Sedan som säkre tijender ifrån alla ohrter, lijkmätigt Wår underdanigste Skrifwelse af den 9 hujus sidstl., här inlupne äro icke allenast om den härliga och dråpliga Segren, hwarmed Gud den aldrahögste hafwer åter nyligst wid Kliskow i Pohlen bekrönt Eders Kongl. Maj:ts glorieuse och rättmätige Wapen, uthan och om Hans Furstl. Durchl:ts Hertigens oförmodeligen därwijd tijmade beklagel. dödzfall; Så hafwe Wij wäll utj djupaste underdånigheet afbijdat Eders Kongl. Maij:ts nådigste Ordres, huru Eders Kongl. Maij:t wille hafwa förhållit med Tackseijelsefesten öfwer Segern så wäll som Sorgens anläggande och Ringningen effter högbem:te Hans Furstl. Durchl:t, intet twiflandes att Eders Kongl. Maij:t om det ena och andra läre hafwa sådanne dess nådige ordres oss till underdanig effterrättelse låtit affärda. Men såsom een eller annan från Eders Kongl. Maij:ts Armee ännu återstående Post, med

*) Detta reglemente blef af Konungen genom bref den 2 Dec. gilladt och faststäldt.

hwilken dylijka ordres kunne wara afskickade, förnimmes wara af Fienden upbracht, och Hennes Maij:t Eders Kongl. Maij:ts KiärElskelige Fru Fadermoder och hela det härwarande Kongl. huset, hwad enkannerligen det senare angår, imedlertijd intet har funnit anständigt längre upskiuta med Sorgens anläggiande, uthan den samma wärckel:n antagit, och därhoos låtit oss antyda dess nådige willie att någon Förordning giöras måtte om sielfwa Ringningen; Altså hafwe Wij eij kunnat undgå uppå inhämptad närmare underrättelse, att man effter deras Sal. Kongl. Högheter de trenne afledne Kongl. Printzerne, hwilka med ordentelig Process äro wordne begrafne, fullfölgt med Ringningen i alla Kyrkior i Städerne och på landet een tijma för hwardera dageligen alt in till begrafningzdagen; iemwäl för Hans Sal. Durchl:t, Eders Kongl. Maij:ts Hr Faders Faderbroder, Hertig Adolph Johan, anstält ringningen allenast wid Kyrkiorne här i Stockholm på 14 dagars tijd een tijma om dagen, till närmare Eders Kongl. Maij:ts nådigste behag, med Hennes Maij:ts nådige gottfinnande at utskrifwa till samptl. Biskopar och Superintendenterne, det måtte effter Hans Sal. Furstl. Durchl:t wid alla Kyrckiorne kl. 12 om dagen een heel tijma dagel. på een heel månad utj alla klockorne ringas. Hwilcken tijd Wij hafwa tyckt wara så mycket mehra tienlig och anständig, som Wij hafwe på den ene sijdan öfwerwägat den nära Skyld- och Swågerskapz förbindning, hwarmedelst Hans Durchl:t är Eders Kongl. Maij:ts Kongl. huus anhörig, iemwäl på den andra sijdan at sielfwa begrafningen hwarcken blifwer anstält utj Eders Kongl. Maij:ts Rijke, eij heller ännu är till någon wiss uthnämbd dag ansatter; Förmodandes Wij fördenskull utj underdånigheet att Eders Kongl. Maij:t hwad Wij således uthj een underdånig wällmehning, till att fullgiöra Hennes Maij:ts betygade nådige åstundan, så wäll som Eders Kongl. Maij:ts eget allernådigste behag, hafwe warit föranlåtne att förordna till dess Eders Kongl. Maij:ts