dhe intet släppa Knechterne uhr Landet. Hans Nåde Högwälborne Hr Landzhöfdingen förehölt honom wijdare, at han redan wijd Commissionen war angifwen för Rådgifware härutj; beropandes sig fördenskull denne Gut Jonas på Länsmans Anders, at dhe alle äre wahne åthlyda hwad han i Sochnen befaller, och jämbwäll nu denne gången warit den förnämbste, bekände och omsijder at han äfwen wäll warit anstifftare till motwilligheeten, item at Lähnsmans Anders sig utlåtit, at dhe intet kunde gå ifrån den försäkran Kongl. Maij:t dem i Nåder gifwit utj sitt bref af den 26 Aprilis 1700, och at han bedt denne Gut Jonas sådant äfwen påstå.

Sidst inkallades Bältar Erich, och förestältes detta owäsendet, och at han sådant måtte bekänna, uthan at förtijga något härutj: han berättade, at sedan Lähnsmannen upläsit till föllie af Hans Exell. H. Hr Landzhöfdingens befallning dhe af Crono Befallningzmannen Pigot expedierade ordres om opbråttet, hade dhe frågat om H. Hr Landz- höfdingens hand derunder stodo, och sedan läto dhe upläsa Kongl. Maij:tz ofwannämbdhe bref af den 26 Aprilis förledet åhr; tillspordes om dhe i rättan tijd fådt kundskap om opbråttet, dertill kunde intet nekas, men wille aldeles hålla sig wijd Kongl. Maij:tz Nådige försäkring; Skolandes Officerarena dem på Margitz Matzes Gård tillspordt, hwarföre dhe icke wille släppa Knechterne, då hafwa dhe beropat sig på Kongl. Maij:tz högstbem:te bref: williandes Bältar Erich intet tillstå, hwad som wijd Commissionen han är angifwen före, uthan förmehnar det skola heelt annorlunda befinnas. Actum ut Superius.

In fidem protocolli

Germund L. Folchern.

4.

Stormächtigste Allernâdigste Konung.

För Eders Kongl. Maij:tz Fötter nederkaste wij oss, fattige skattdragare af Mora Försambling i ÖsterDalarne, aldraödmiukeligast om Nådh bidiandes, för däd at Tremänningarna i wâras uti otta dagars tid ifrån sin afmarche af oss förhindrade blefwo, uti hwilket fast beklageliga stora feel doch icke alle lika deelachtige äro, som protocollet utwijsar: Ty då somblige utaf däm, som wilja hetas allmogens Föreståndare, sade, at man borde hålla sig wid Eders Kongl. Maij:tz Nådigste Bref till Högwälb. Hr LandzIIöfdingen, gifwit Landscrona den 26 Aprilis 1700, som skulle dässe Tremänningar wara ämnade til de nordiske gräntssornas Förswar, til däss wi fingo höra Eders Kongl. Maij:tz andra ordres, och samma mening biföll Länsmans Anders, som länge nu warit hafwer af wåra Förmänn och i stor Nådh stådt hos de förna Konungar, som honom mycket Nådigt hördt hafwa, samtyckte merendels allmogen, at de måtte försökia, om wi kunde få behålla dässe Tremänningar til wåra gräntssors Förswar, äffter wi wete, at Freden med de Nordiska fordom icke plägat wara synnerlig til troende, och äfwen då mycket om däs osäkerhet förspordes: Somblige och utaf oss torde icke läggia oss upp emot den större hopen; Män på den uplysning som den Kongl. Commission oss nu mera giordt, finne wi wår stora och fast beklageliga fehlachtighet med hiärtans stora sorg och förskräckelse för Eders Kongl. Maij:tz Onåde, och för Christi skull Eders Kongl. Maj:tt om Nådh aldra ödmiukeligast bidie: Och som wi nu mycket feelachtige warit, utlofwe wi att så mycket större flijt och oaflåtelig omsorg anwända, wår aldraunderdanigste plicht här äffter åth att äffterlefwa och fullgöra, Såsom däd är och ouphörligen wara

skal wår högsta önskan och åstundan, at in til wårt ytersta lefwa och förblifwa

Att den brotzlige almogen detta så bekiendt och så supplicerat och begiert at Sochnens Sigill motte undersettias, wittna

Petrus Aroselius. Anders Matson. Margetz Matz Larsson.

Rul Nils Ollofson. Bode Lars Andersson. Täpp Matz Larsson.

62.

Konungen till Rådet, ang. ransakningen om oväsendet i Dalarne.

(Efter originalet i Riksarkivet.)

Carl etc. Wår etc. Wij hafwe erhållit Eder underdånige berättelse daterat den 22 Octobris sidstledne, angående undersökningen som till föllie af Wår nådige befallning är worden anstält öfwer allmogens försporde otilbörlige förhållande och motwilligheet, uti Mohra och Österdahlarne sampt Orsa och Elfwedahlen med Wänjan, wid deras Tremänningars upbrått; Och som Wij därutur förnimme, at samma allmoges brått och förseende med det derpå fölgde owäsende, ändock det i sig sielf är straffwärdigt, lijkwähl intet är skedt af något uproriskt upsåth eller på sådant wijs som skulle det kunna hafwa skeen af myterij, anstält och begångit till att därmed sättia sigh emoth Wår nådige willie och förordningh, som dhet i förstonne på Officerarnes berättelser af Landzhöfdingen war angifwit och sedermehra är wordet ansedt, utan synnes sådant fast

mera wara skedt af eenfaldigheet och obetäncksamheet, warandes dhe nu öfwer sådan deras förgripligheet och grofwa förseende mycket bekymbrade, och betyga högeligen, att deras tanka aldrig har warit på något sätt att förgrijpa sigh med upror eller olydno, utan så snart dhe af Landzhöfdingens ankombue bref förmärckt Wår nådige willie, hafwa dhe strax låtit Tremänningarne afmarchera, utlåfwandes, att dhe sig på det sättet alldrigh mehra willia förgrijpa; Altså wehle Wij fuller i nådigst anseende dertill, af gunst och nåde för denne gången bem:te almoge hafwa tillgifwit förberörde deras begångne förseende; dock på det dhe så mycket mera måtte wetta detsamma, jempte een sådan dem wederfahren nåd, att erkiänna, sampt hädan effter blifwa warnade och af skräckte ifrån all olydno och geensträfwigheet, och tilhåldne med hörsamheet och lydno att effterkomma hwad som å wåre wägnar och till War tienst genom wederbörande betiente warder befalt och påfordrat; Så hafwe J sådant, tillijka med allmogens i Mora wid ett och annat tillfälle begångne förseelser, bemälte allmoge medelst ett alfwarsampt breef att föreställa, med tienlige åthwarningar, att dhe hädaneffter för sådant taga sig till wahra, samt wijd alle tillfällen wijsa sig willige at effterkomma hwad som å Wåre wägnar blifwer befalt och påbudit, skolandes detta stå dem öppet och blifwa så mycket swårare ansedt, om dhe offtare igenkomma, men dhe Trenne som warit allmogens förmän och ordföhrare nembl. den så kallade Länsmans Anders Pärsson, Beltar Erich och Guth Jonas, hafwe J androm till exempel med något fängelse på wattn och brödh att låta afstraffa, och kunna dhe andre Sochnerne, såsom Elfwedahlen, Orsa och Wänjan, hwilka fuller intet finnes hafwa warit dehlachtige eller uti råd med Mohra uti detta måhlet, men dock uti mycket rätta sig effter Mohra Sochns meningar och företagande, gifwas kundskap och underrättelse om den föreställning som således enkannerligen skeer till Mohra boerne, med

åthwahrning, att icke heller hädan effter låta sig på något sätt förleda, lährandes Wij här ställa dhe ordres, att TremänningzKnechterne, som wed detta tillfället hafwa wijst sig olydige, i synnerheet dhe som framför andra nambngifwas, behörigen skole blifwa tilltahlte och dem deras brått för ögonen stälte, men den påminnelse J uti detta fallet förmehne böra gå till Landzhöfdingen Gripenhielm kan blifwa tilbakars. Hwilket länder Eder till nådigt swar. Och Wij befalle Eder Gud allzmächtig synnerligen nådeligen. Hufwudqwarteret Würgen den 23 Novembris A:0 1701.

CAROLUS.

C. PIPER.

63.

Rådet till Konungen, ang. de s. k. Ingrikernas omvändelse till
Lutherska läran.

(Efter originalet i Riksarkivet.)

Stormächtigste Allernådigste Konung.

Eders Kongl. Maij:ttz Allernådigste Remis och Befallning, daterat Würgen den 28 October sidstledne, hafwe Wij med underdånigste wyrdnad undfâtt, hwar uthinnan Eders Kongl. Maj:tt i Nåder förordnar, det måtte Wij inkomma med Wårt underdanige betänkiande öfwer Superintendentens och Consistorij uti Narfwen giorde underdånige ansökning, att Eders Kongl. Maj:tt uti anledning af de utaf dem andragne skiähl och omständigheter, samt någre derhoos fogade Pastorum skrifwelser, tächtes låta icke allenast sin nådige befallning till Prästerskapet afgå, det de uti Ingermanland befindtelige och så kallade Ingrikor, hwilka willia sig hålla till de Ryska Kyrkior, och förstå dock icke en meening eller ett ord af Språket, måtte för