soutenir un parti pour lequel elle s'est si hautement declarée.

Je suis avec le plus profond respect

Sire de Votre Majesté

le treshumble, tres obeissant

et tres soumis serviteur

GUSTAF CREUTZ.

8.

Fontainebleau, den 11 October 1772.

Stormägtigste Allernådigste Konung.

Så snart jag förleden fredags anlände till Fontainebleau begaf jag mig genast till Hertigen af Aiguillon.

Enligt Eder Kongl. Maij:tts allernådigste befallning uti den mig genom Hr De l'Isle tillstälte instruction, lämnade jag straxt Hertigen förtrolig del af det förklarande H:s Kongl. Preussiske Maij:tt gjort genom Hennes Maij:tt Enkedrottningen, det hotande tungomål Han hållit, samt det ärofulla och wärdige beslut Eder Kongl. Maij:tt fattat att anwända alla de medel som Försynen Eder Kongl. Maj:tt lämnat i händerne att afstyra alla de angrep som kunna gjöras emot dess Rikes och dess Cronas sjelfständighet. Jag lät honom äfwen förstå det hopp Eder Kongl. Maj:tt ägde, att ett så hastigt steg af Hans Kongl. Preussiske Maij:tt kunde endast wara en wärkan af dess första intryck samt af den okunnoghet, hwarutinnan Han war om den otroliga framgång, hwarmed revolutionen för sig gådt, och om den samfälte nit, hwarmed hela Nationen densamma gillat och beseglat. Jag sade honom att detta hopp styrktes ännu mer genom H:s Kongl. Preussiske

Maij:tts senare gjorde proposition att samtycka till revolutionen, i fall Eder Kongl. Maij:tt wille antaga 1720 års Regeringsform, samt affärda någon till underhandling med högbem:te Herre; men att detsamma bewiste tillika en concerterad plan med Ryske Håfwet, icke mindre farlig för Sweriges independance, samt ett bemelte Håf, sysslosatt med dess krigs utförande emot Ottomanniske Porten, öfwerlämnat åt H:s Kongl. Preussiske Maij:tt wärkställandet af det förmynderskap de samfält beslutit taga öfwer Swerige.

Ett så orättwist och hatefullt förhållande, fortfor jag, kunde icke annat än upwäcka alla sjelfständige Magters indignation, och Hans Kgl. Maij:tt trodde förnedra sig om Han ett ögnebleck åhörde en insinuation, som syftade på ett fremmande inblandande i dess Rikes inwärtes wäsende, Dess höga rättigheter och den af Dess folk Honom öfwerlämnade fullmyndiga magt. I fall derföre Konungen i Preussen emot all förmodan icke antog ett lindrigare tänckesätt, så wore H:s Kongl. M:tts oryggelige föresatz att afstyra wåld med wåld, försäkrad att finna i dess rättwisa sak, uti försynens beskydd, Dess undersåtares ömma nit och dess allierades bistånd det understöd och den hjelp, som frimodige Nationer och Konungar aldrig sakna. Hans Kongl. Maij:tt, tillade jag, känner H:s Kongl. Franska Maij:tts ädelmodige och höga tänckesätt, dess trohet emot dess wänner, den styrka hwarmed han förswarat dem för wåldswärkan; Han har gifwit Kongl. Maij:tt personlige och öfwertygande prof af dess uprigtiga wänskap. Kongl. Maij:tt räknade således uppå dess kraftige undsättning till soutenerande af ett wärck, hwarigenom Swerige är wordet satt i stånd att med tiden blifwa för Frankrike en af de nyttigaste och tillförlåteligaste allierade; Och som Hans Kongl. Maij:tt erhållit af dess uplyste Ministère de kraftigaste wedermälen af nit och tillgifwenhet, så sade jag Hertigen, att Kongl. Maj:tt satte till honom sitt oinskränckte för

troende, samt att jag fådt befallning att med honom öfwerlägga om alla nödige medels widtagande för att i tid förekomma samt afböija de olägenheter, hwilka Swerige kunde röna genom ett uppenbart brouillerie med Preussen och Ryssland. Jag uprepade i all sin widd hwad uti åfwannämnde instruction med så mycken wishet och mognad blifwit anfört, så wäl i anseende till Frankrikes närwarande influence uppå Engelska Ministèren för att engagera densamma att quarhålla Preussen och Ryssland, som dess concert med Spanske och Wienske Håfwen samt Tyska Riket, i fall Sweriges grannar skulle skrida till offensive steg.

Desse föreställningar gjorde så mycket större intryck uppå Hertigen, som de woro till alla delar instämmande med dess eget tänckesätt och dess redan gjorde demarcher. Han swarade att han på det högsta applauderade till den wärdiga och ädelmodiga föresatz Eder Kongl. Maj:tt fattat; Att Konungen dess herre skulle med glädje finna att dess trogne wänn, som på ett så ärofullt sätt utfört sitt stora wärck, med styrka, med mod och ståndagtighet understödde detsamma, samt bibehöll den hjeltemodige caractère Han ådagalagt för hela Europas ögon; Att han å dess sida ingenting skulle försumma som kunde bidraga till att tygla Sweriges grannars tilltagsenhet, samt bringa dem till ett billigare bemötande; Att dess föreställningar hos Engelland redan tyckts äga en önskad wärckan; Att han wore öfwertygad att Konungen af Preussen snart skulle föra ett annat tungomål, hälst han kände dess farhåga att äfwentyra de nya besittningar densamme wunnit, och Engelland redan betygat mycken köld emot Högbem:te Herre; Att Ryssland äfwen börjat blifwa mera sagtmodigt, hwilket bewistes genom den goda accueil Baron Taube undfådt och Grefwe Panins beteende, hwilken förklarat dess Håfs besynnerlige nöije öfwer Hr Durands beskickning, dess impatience att snart se honom anlända, samt dess

beredwillighet att lämpa sig efter alt hwad Frankrike åstundat, så wäl i anseende till swårigheternas uphäfwande rörande titulen af Keijserlig Maij:tt, som uti alt annat som kunde wara Frankrike behageligit och tjente till en närmare rapprochement; Att man icke en gång behöfde fatta oro öfwer Dannemarcks afsigter, emedan de icke kunde annat än wara subordonnerade åt Preussen och Ryssland.

Men, fortfor Hertigen, skulle Sweriges grannar emot all billighet och folcksrätt, emot försigtighet och en sund politique angripa Swerige, så förklarade Han, uppå dess Konungs wägnar, att dess skatter, dess flottor och arméer wore till Eder Kongl. Maij:tts tjenst, och att Han med alla krafter, totis viribus, skulle afwärja deras wåldswärkan, som sökte att förolämpa en Konung, hwilken wore dess käraste, dess älste och trognaste bundsförwant. Ett dylikt förklarande hade han med senaste post anmodat Printz Louis de Rohan att till Fursten af Kaunitz gjöra. Det Wienske Håfwets upförande wid detta tilfälle har warit obegripeligit; Det har ingådt uti Ryske Håfwets afsigter och betygat emot åfwannämnde Ambassadeur dess oro öfwer hwad som i Swerige förefallit; Dess frugtan att sådant kunde af sig föda ett krig uti Europa, och dess önskan att Frankrike måtte använda dess goda bemedlande att ännu åstadkomma någon ändring uti hwad som skedt. Duc d'Aiguillon indignerad öfwer ett så owärdigt upförande, har genast anbefalt Prins Louis att till Fursten af Kaunitz förklara: Att när Konungen dess Herre äger en bundsförwant sådan som Konungen af Swerige, hwilken med så mycken trohet upfylde dess förbindelser, och som med så mycket ädelmod wärkstält det ärofulla företagande, wore han färdig att med hela dess Rikes styrcka förswara honom envers & contre tous, såsom orden lydde; Men om twärtom en bundsförwant bruste uti concert och förtroende, af swaghet lämpade sig efter tilltagsne magters ärelystnad och deltog i deras orättmätige wâldswärckan, så öfwer

lämnade han densamma åt dess öde, öfwertygad att han snart skulle röna alla de olägenheter, som födas af en wrängd och ensidig politique. För öfrigt lät han försäkra Furst Kaunitz, att Frankrike, longt ifrån att frugta krig, wore eij allenast beredt utan ock i fullkomlig förmåga att med fördel gripa till wapen; att dess armée wore i ständig öfning, och dess financer uti godt tillstånd; att hwad han hittils gjordt, bewiste dess Konungs fredlige böijelser, men att det låg högbem:te Herre lika ömt om hjertat att bewisa dess oryggelige föresatz att afstyra wåld, och befria dess wänner ifrån förtryck; att Konungens i Swerige sak wore alla Monarquers sak; att Wienske Håfwet borde mer än någon annan finna af hwad nödwändighet det wore för jemnwigten i Europa att Swerige behölle en sjelfständig warelse; samt att Frankrike äntel. hoppades att Fursten Kaunitz, uplyst öfwer dess Håfs sanskyldige interesse, skulle äntel. finna nödwändigheten att samfält med Franckrike afböija alla fremmande försök emot Sweriges independance, och återställa uti Europa den goda tancka man så länge hyst öfwer dess stora snille och sunda politique.

Hwad Konungen af Preussen angeck, så fant han nödwändigheten att icke i förtid såra dess egenkärlek igenom hotande föreställningar, till dess man får se om han wärkel. fortfar uti dess obillige föresatz emot Swerige. Han lofwade mig, enligt Eder Kongl. Maij:tts åstundan, icke låta märcka att han ägde någon kunskap om Eder Kongl. Maij:tts brefwäxling med Konungen af Preussen, och bad mig betyga dess wördnadsfulla erkänsla för det förtroende Eder Kongl. Maij:tt hyste för honom, hwilket, om möijeligit wore, skulle fördubbla dess nit och gränselöse tillgifwenhet. Men derest Eder Kongl. Maij:tt skulle finna att högbem:te Herre fortfar att blanda sig uti Sweriges inwärtes wäsende samt upreta de andre magter, så utbeder han sig att derom genast blifwa underrättad, på det att

Historiska Handl. 3 Del.

20