Dernäst, och som H:s Kongl. Maij:tt uti den insände skriften lemnar till Riksens Råd, huruwida de ännu willja ändra sin mening, så yttrade sig Deras Ex:r, som förl. Onsdags warit närwarande i Rådet, sedan de å nyo igenomgådt Swea Hofrättz förslager, och anhördt hwars och ens meriter, at hwad först Häradzhöfdinge beställningen angår, så kunna Deras Ex:r i underd:t betyga sig icke weta af någon drifft, som Hans K. M:tt behagar förmäla skulle hafwa warit i Rådet för Dubben, som på Hofrättens förslag är upförd i tredie rummet, hafwandes Rådet icke så mycket i anseende till honom styrckt H:s M:tt at blifwa wid förslaget, som fast mera i anseende till de twenne förut på Hofrättens förslag nämde personer, af hwilka den förre, Öfwer Auditeuren Baron Danckwardt åhr 1714 begynt auscultera i HofRätten, och sedermera där fördt Protocollet, och åhr 1718 blifwit FeldtSecreterare samt åhret derpå fådt Öfwer Auditeurs Caractere, hwarefter han blifwit brukad uti åtskill. förrättningar, och nu niuter Exspectancelöhn: den andre, Auditeuren Ekfelt, har länge studerat wid Academien, och begynt auscultera i HofRätten åhr 1713, sedan han förut öfwat sig wid Häradz Tingen, och har ifrån åhr 1715 dem sielf förrättat till dess han åhr 1718 blef Auditeur, och står nu jemwäl upförd på Exspectance Staten, så at önskeligit wore om någon af desse bägge kunnat wid detta tillfälle blifwa hulpen, så wäl i anseende till deras goda förtienster och skickelighet, som ock på det efter Riksens Ständers åstundan Exspectance lönerne kunde efter handen indragas, och de dertill anslagne medel anwändas till Riksens Gälds betalande: Dessutan, och i fall Hans Mitt i Näder will gå utom förslaget, så funno Deras Ex:r at i synnerhet Häradzhöfd:n Ekehielm wid detta tillfälle förtient at befordras, hwilken äfwen om denna Häradzhöfdingebeställningen supplicerat, och redan åhr 1718 fådt Häradzhöfdingefullmacht, samt warit brukad wid åtskill. förrättningar, har jemwäl tillförene warit af Hofrätten

föreslagen, samt undfådt Kgl. M:ttz Nådiga försäkring at wid första öpning befordras, hwarom jemwäl Riksens Ständer för honom hos Hans Kgl. M:tt med en föreskrift inkommit, warandes han imedlertid äfwen upförd på Exspectance staten till befordran. I anseende till desse skiähl och som Deras Ex:r funnit, at Wefwerstedt icke hade de tienster och meriter som desse förenämde, så hafwa de eij annat kunnat, som de eij eller nu annars kunna, än i underd:t wälment styrcka Hans K. M:tt, at blj wid förslaget, eller, så framt H:s M:tt i Nåder skulle behaga dertill förordna någon utom förslaget, i synnerhet ihugkomma bem:te Ekehielm för de anförde skiähls skull. Hwad den lediga Assessors beställningen widkommer, så emedan Deras Ex:r äfwen förre gången funnit de trenne som Swea Hofrätt föreslagit, alla längre hafwa tient samt äga större erfahrenhet uti Domaresaker, än Baron Oxenstierna, om hwilkens tienster och meriter man ingen widare kundskap äger, än hwad han i dess supplique sielf derom förmäler, neml. at han i 15 års tid i Swea Hofrätt och CammarRevisionen upwachtat; så hafwa Riksens Råd så mycket mindre underlåta kunnat, Hans Kgl. M:tt i underd:t at styrcka, at willia ihugkomma någon af de föreslagne, som Swea Hofrätt med besynnerligit beröm förmäler om deras goda tienster, Capacitet och erfahrenhet, hälst de ock redan uti sådana beställningar stadde äro, hwarifrån de kunna till en Assessors tienst befordras; hwartill ock kommer at igenom deras befordring någon öpning kan blifwa för andra betienter i HofRätten, som där länge tient med en ringa eller altzingen löhn. För desse och de flere så wäl i Swea Hofrättz förslag som uti Cabinets och Råds Protocollerne anförde orsaker, kunna Deras Ex:r, som förl. Onsdags warit i Rådet närwarande, nu äfwen som då icke annars än förblifwa wid deras i underd:t yttrade mening och råd, at Hans Kgl. M:tt täcktes ihugkomma någon af de föreslagne till denne ledige Assessors beställningen.

Deras Excell:r kommo öfwerens at willia samteligen resa uth på Carlberg så snart Hans M:tt kommer ifrån Jagten, och göra i anledning häraf deras ytterligare underdåniga föreställningar.

Hr RiksRådet Gref Cronhielm berättade, at som Deras Excell:r förnummit, det Hans M:tt warit återkommen ifrån Jagten, hade de i går giordt hos H:s M:tt deras underd. upwachtning, och beklagat at H:s M:tt med Onåder uptagit Rådets förhållande ang:de de af Swea Hofrätt föreslagna lediga Assessors och Häradzhöfdinge beställningarna: Men som Riksens Råd derutinnan eij annat hade giordt, än hwad Lagen och Deras Embetes plicht förbinder dem till, neml. at i underdånighet styrcka och råda H:s Kgl. M:tt effter bästa förstånd och samwete; så hade de nu till H:s Mitts Nåd och Mildhet den underd. tillförsicht, at H:s M:tt wid sakens närmare öfwerwägande lärer finna detsamma, och således låta sig i Nåder behaga hwad skedt är: Hwarpå H:s M:tt betygade sig altid wara sinnad at föllia deras wälmente råd och påminnelser; men som H:s M:tt hade gifwit sin parole at Oxenstierna och Wefwerstedt skulle denne gången blifwa benâdade med desse ledige tienster, så kunde wäl Rådet sielfwe finna, at det

skulle wara H:s M:tt öfwermåttan sensibelt, om det nu eij skulle gå för sig, och at det skulle lända H:s M:tt till stor tort, om Hans M:tt nu skulle återtaga Des dem gifna parole, äfwensom ock Hans M:tt förklarade, at om detta eij skulle ske, hade H:s M:tt resolverat, at eij gifwa några fullmachter uth, och at eij hålla något Cabinett innan nästa Rikzdag, då Hans M:tt wille lemna till Riksens Ständer at härutinnan göra decision; Hwarhos ock Hans M:tt, äfwensom ofta tillförene, nu berättade Sig förl. Rikzdag hafwa warit sinnad at hos Riksens Ständer anmäla, det H:s Mitt eij widare wille befatta sig med tiensternes förgifwande, men at H:s M:tt från detta upsåth af en och annan blifwit afstyrckt. Och som Hans M:tt widare frå gade, om Rådet hade utvoterat och för owärdige förklarat de af H:s M:tt nämde Personer, yttrade sig Deras Ex:r at de eij mera härwid giordt, än allenast styrckt Hans Kgl. M:tt at blifwa wid förslaget, i anseende till de förr anförde och i Protocollerne befintelige skiähl och omständigheter; hwaruppå H:s M:tt sig utlät, at de nu kunde yttra sig, om de personer, som H:s M:tt i Nåder nämdt, kunde utvoteras såsom oskickelige och owärdige. Deras Ex:r swarade, at de skulle hörsamma H:s M:ttz befallning, och i morgon sammanträda och sig häröfwer utlåta, samt låta Hans M:tt genast weta deras underdaniga tanckar, försäkrandes altid om deras underdaniga nijt at göra H:s Kgl. M:tt ett Nådigt nöije. För öfrigit förklarade Deras Exr deras underd. önskan och åstundan, at innan H:s M:tt hädanefter behagar fastställa at gå ifrån förslaget, och derom gifwa åt någon Des försäkring, Hans M:tt täcktes förut höra Rådet, på det de derwid kunna göra deras underd. påminnelser, innan Hans M:tt något fastställt; Hwilket Hans Mitt i Nåder låfwade at göra, eftersom Hans M:tt wäl wiste, at Hans M:tt icke så wäl kunde känna hwar och en, samt deras tienster och meriter, som Riksens Råd.

Som Deras Excell:r till föllje häraf nu woro sammankomne at taga detta ärende uti widare öfwerwägande, så öfwerlade de detsamma och yttrade sig, at ehuruwäl Riksens Råd gärna sedt och ännu mycket önskat, det Hans Kgl. M:tt hade i Nåder behagat reflectera på de skiähl och orsaker, hwarföre de, i anledning af Regeringsformen samt deras Ed och Embetes plicht, i underdånighet styrckt Hans Mitt at blifwa wid Hofrättens förslager: Dock som Hans Matt Sig beständigt förklarat eij willia gå ifrån dess Resolution för Baron Oxenstierna och Auditeuren Wefwerstedt, och tycker det wara sig öfwermåttan sensibelt och ländande till stor tort, om Hans M:tt skulle föranlåtas at taga Dess parole tillbakas, som H:s M:tt dem gifwit at blifwa med desse ledige tienster benådade; hwarjemte Hans M:tt sig yttrat hafwa faststält, at heldre låta anstå med desse tiensters förgifwande till nästa Riksdag, än at willia härutinnan eftergifwa, samt at eij eller willia låta utfärda några fullmachter, eller dessförinnan hålla något Cabinett; hafwandes ock Deras Ex:r beklageligen redan måst förmärckia at Hans Kgl. M:tt sedermera icke warit i Rådet, och eij welat underskrifwa några Expeditioner: Fördenskull Riksens Råd wid så fatte omständigheter billigt efftertänkia, hwad oangenäm påfölgd och olägenhet deraf upkommandes wore, om H:s Kgl. M:tt än framgent skulle tro Sig hafwa orsak at wara missnögd, och således någon söndring förorsakas uti det inbördes goda förstånd, som härtills warit och bör wara emellan Konungen och Rådet, hwarigenom jemwäl styrelsen af Riket och sakernes behöriga gång ofehlbart kommo at lida hinder och mehn: Hwarhos Riksens Råd också besinna, hurusom dem, eij mindre än någon annan rikswårdande angelägenhet, bör wara om hiertat, at med all sorgfällighet tilse, det deras Konung och Öfwerhet i all giörlig måtto må kunna ske et Nådigt nöije, och alt misshag uhr wägen rödias. Såsom nu Riksens Råd å den ena sidan äro försäkrade, at