blåsa opp, att wår flåtta kunde hålla siön, blefwe han aldeles från transport- och proviantfahrtygen skilder och skulle då störta sig uti yttersta faran. Men

4:0) Der han icke des mindre emot all menniskelig förmodan skulle winna sitt ändamål att giöra en landstigning, antingen wid Gefle eller Roslagen, så kommer han fuller på förre händelsen att sättia sig emellan bägge arméerne, det han dock intet lärer hafwa skiähl att wåga, men hwilketdera som skier, är då intet annat råd att tillgripa, än att gå honom på lifwet med all den mackt till häst och fot man någonsin kan komma till wäga och med allmogens tillhielp sökia att jaga honom utur landet: då äfwenwäl wår siömackt, så framt den någorlunda är i stånd, skall kunna honom i hemresan mycken olägenhet och ruin tillskynda.

5:0) Hwad elliest stodo att uträtta, om fienden i sommar samma landstigning högre opp öfwer Qwarken skulle fresta, derom är i första puncten talat, hwarpå man sig för kortheten skull beropar.

6:0) Sidst beträffande Dahlregementet, huruwida det må blifwa här qwart eller ej, så emedan Hennes Kongl. Höghet och den Kongl. Senaten sedermera faststält, att det skall här förblifwa, så förfaller nu mehra den frågan af sig sielf; dock synes nödigt att en jämkning skier, så att alla däraf kiänna lika tunga, ty de, som hade Östgiötharne till inqvartering, sluppo dem en tid förr Juhl, af Dahlkarlarne gå och nu tremänningarne hem, och de öfrige blifwa qware, så att nödigt synes, att en ny inqwartering skier och en jämlikhet träffas.

7:0) Det lärer fördenskul, näst en tidig anstaltz författande om tillräckelige medel till flåttans skyndesamma utredning, ej mindre wara nödigt, att man ju förr ju heller är sorgfällig om medels anskaffande till att uprätta

GENERALERNAS BETÄNKANDE.

79

nödtorfftige magaziner för den armee, som här kommer att stå, samt huru det qwarblefne Cavalleriet må sättias i godt stånd att wid påfordran kunna jämte Infanteriet giöra nyttig tienst, likmätigt den påminnelse, som Generalitetet uti sitt betänckiande i detta måhl giordt, särdeles som man i hast nu ej hafwer mera Cavallerie att tillgå, sedan Lifregementet och Östgiötharne effter Hans Maj:tz nådigste befalning blifwit opbådade och redan afmarcherat; hemställande derjemte Hennes Kongl. Höghetz och den Kongl. Senatens högtuplyste och mogna bepröfwande, på hwad tid egentligen denne armeen skulle komma i sommar att sammandragas, att det församlade förrådet ej måtte, för än nöden tillsäger, blifwa consumerat, och till äfwentyrs någon brist förspöries, när mäst omtränger, och man sedan ej torde så snart finna utwäg afgången att ersättia. De De öfrige uti Assessorens Frisii memorial anförde förfrågningar, som de egenteligen intet röra defensions-wärcket uti sig sielf och icke heller till Collegii betänckiande äro wordne hänwiste, så har man ej heller sig deröfwer kunnat utlåta. Stockholm den 5 Februarii 1715.

Uppå Kongl. Krigz-Collegii wägnar

R. J. VON FERSEN.

SAL. VON OTTER.

G. PALMFELT.

H. Busch.

984 b. Bilaga B.

Generalerna Taubes, Palmqvists, Schomers och de la Gardies betänkande.

Såsom Hennes Kongl. Höghet Arf-printzessan och deras Höggreflige Excellencier Hans Kongl. Maj:tz samtelige

härwarande H:r Rådh hafwa genom deras nådige resolution af den 29 passato behagat H:r Assessoren Frisii underdånigste memorial, och i synnerhet de frågor, hwar H:r General-major Armfeldt med arméen skall förtöfwa och blifwa ståendes, til wårt underdånige betänkiande remittera samt mundteligen befalt uti lika måtto oss en general yttra om defensions-wärket på denne sidan emot Ryssland, så hafwe wi i underdånigst fölie deraf trädt tilsammans och effter noga öfwerläggiande i föliande oförgripelige tankar stannadt; nembl. hwad

1:0) De finska troupperne under H:r General-major Armfeldts commando beträffar, så emedan af de nyss inlupne kunskaper förnimmes, at fiendens armée ligger långs med stranden af Åbo lähn och jämwäl har en stor myc kenhet galleer samt bestyckade jagter och 2 bregantiner jämte andre transport-fahrtyg hos sig, särdeles wid Nystadh och Raumo, samt således, så wida conjuncturerne til des nachdel sig icke märkeligen förändrandes warda, lärer ofelbart antingen öfwer Åhlands haf eller Qwärken försökia någodt emot Swerige, hälst som hafwet å ber:de bägge ställen är smalast och skärgården beqwämligast til transport för fiendens små och lätta fahrtyg, men deremot för wåra stora skepp trångt och obeqwämligit at sådant kunna hindra; Ty finne wi för wår del nödigt, at H:r General-major Armfeldt med de hos sig hafwande troupper sig så posterar, at han icke allenast i winter, och där det så starkt frysa skulle, at Qwärken sig lägger, utan och wid öppet watn kan gifwa acktning på fiendens rörelser wid Qwärken samt i möjeligaste måtto hindra dess descente och framgång i landet, men imedlertid söker at få underhåld för troupperne uhr Wästerbotn, så länge där någodt tilräckeligit finnes, på det å ryggen icke måtte någodt til befrämiande af fiendens progresser lämnas,

GENERALERNAS BETÄNKANDE.

81

och de finska troupperne medelst det, at de nu skulle begynna draga födan til sig uhr de provincierne, som liggia framför dem och närmare hit, måtte framdehles och där de skulle blifwa nödgade at widare sig retirera, icke lida derigenom nöd och hinder; imedlertid lär doch wara nödigt, at magaziner måtte uhr de närmare provincierne uprättas, innan förrådet därsammastädes förtärdt eller på annat sät afsat blifwer: Men härjemte måste wi til H:r General-major Armfelts egit öfwerläggiande och försichtighet lämna, på hwad ort och ställe han wid öppet watn bör sättia sig med troupperne, antingen på denne eller å andra sidan Uhmeå elfwen, samt så wähl hwarest och på hwad sat han fienden bästa motstånd och afbräck giöra kan, som och at ej låta afskiära sig från correspondencen och communicationen med arméen, som hår nedre kommer at stå. Elliest och ehuruwäl oss icke anbefalt är at widare oss utlåta än allenast hwarest dhe finska troupperne skohle blifwa stående, så finne wi doch för Hans Kongl. Maj:ts tienst skull nödigt i underdånighet at erindra, först at det finska manskapet måtte beklädas och i det stånd bringas, så det må kunna wid påträngiande tilfälle giöra en nyttig tienst och icke genom nakenhet crevera, samt för det andra, at för officerarne wid ber:de troupper måtte effter tidsens lägenhet och landets tilstånd, på samma sät som här skedt är, regleras et wist och sådant antahl af hästar, som de nödwändigast kunna behielpa sig med, och alla de öfrige wid wite och straff afskaffas, som och at flycktingarne, hwilka til några tusend hos troupperne skole med hästar och boskap sig uppehålla, måtte på et eller annat sätt skiljas derifrån, at de tillika med sig sielfwa icke ruinera så wäl landet som troupperne.

2:0) Belangande defensions-wärket i gemen från denne sidan emot Ryssland, så aldenstund wi icke wette, at con

Historiska Handl. 15.

6

juncturerne ännu sig på någodt såt sedan förl:t åhr ändrat, eller at någodt sådant hinder ligger fienden i wägen, det han icke skulle kunna försökia sina progresser at fulföllia, serdeles sedan han förl. sommar det avantage hafft at gå den swanska esquadren med sin flåtta förbi, at ruinera måstedehlen af wåra galleer och lätta fahrtyg, at recog noscera finska och Åhlendske skiähren samt fahrwatnet öfwer Qwärken och at fördrifwa H:r General-majoren Armfeldt med dess troupper aldeles uhr Finland, samt effter de inlupne kundskaper ligger nu, som ofwantil förmålt är, med des galleer och transport-fahrtyg wid Nystadh och Raumo; Altså kunne wi icke annat finna, än at defensions-wärket bör sättias på samma fot som i förl:t åhr; ty fastän conjuncturerne skulle sig änteligen på andra sidor ändra och til någon wår förmohn bringas kunna, så tyckes det dock ännu wara et widlyfftigt wärk, så at, innansom någon armée derifrån skulle komma at röra sig eller så widt avancera, at fienden däraf skulle nödgas draga sina troupper uhr Finland, han nogsamt tid hafwer, om icke någodt widare, doch åtminstonne at i hast öfwerrumpla och ruinera detta Kongl. residentzet Stockholm med de närmast liggiande bergwärk och bruken, där denne tracten öppen och obetäkt lämnas skulle, hwilket för Hans Kongl. Maj:t och hehla riket en obotelig skada wore; men utaf fienden så mycket mehr at befahra, som han wid förefallande oförmodelige ändring i conjuncturerne största orsak har (särdeles som han ligger med des armée och flotta in procinctu) at gripa oss i sielfwa hiertadt och derigenom aldeles uhr stånd och förmögenhet bringa at giöra honom härifrån någon widare diversion och anstöt; men fienden deremot så mycket säkrare at med al force emottaga, hwad honom sedan å andra sidan kunde ankomma; warandes fördenskul högstnödigt, at man