KOLLEGIERNAS UTLÅTANDE. 43 nemligen at kopparen, effter Banquens af Cammar-collegio erhållne och af Hennes Kongl. Höghet och Kongl. Senaten stadfästade contract, blifwer än widare förmyntad, doch icke effter Banquens och Bergzlagens föreslående till 390 d:r utmyntat, utan till den fot som härtills, nemligen 60 sexdalers plåtar på hwart skeppund. Men efftersom kopparen för begiärligheten skull har kommit at stiga till högre pris än tillförende, så på det afwen samma wärde för hwarie skepp:d, neml. 390 d:r, måtte erhållas, synes wara bäst, at genom ett af Eders Kongl. Maj:t utgifwit allmänt påbud och placat blifwer stadgat, det alle sexdalersplåtar, som i förre åhren och innewarande åhr äro sampt hädaneffter warda myntade, skola validera och giälla en half daler mer, nemligen sex och en half daler koppm:t; 3 d:rs och 6 markzplåtarne i proportion däreffter, och det allenast uppå en behagelig tid, alt som man förnimmandes warder, huru priset på kopparen sig foga will, men at därjemte må warda effterlåtit at föra dem fritt utrikes, allenast at wid Tullcamrarne angifwes hwarie post, som utskeppas, och Tullnärerne sedan anbefallas at hwarie wecka berätta och tillkänna gifwa Collegierne, hwad utskeppning af plåtar skier under seglationstiden, på det man däraf måtte erfara proportion af tillmyntningen och utskeppningen och således då i acht taga och förordna, hwad som till Eders Kongl. Maj:tz höga tienst och dess rikes nödtorfft kan pröfwas nyttigast, aldenstund wi hålla något betänkeligit at låta utmynta plåtarne till 390 d:r skepp:dt, icke allenast för den irring med brutne tal uti sielfwa wichten och arbetarnes därwid præsumerlige oachtsamhet och sielfzwåld, utan och derföre, at om priset på kopparen utomlandz till förra priset skulle falla, så wore inga ringhaltige plåtar Eders Kongl. Maj:t och undersåtarne till gravation i landet, utan kunde då straxt genom ett allmänt påbud och placat förklaras till deras förra wärde och valeur, hwarom Eders Kongl. Maj:t jemwäl tächtes allernådigst lembna Kongl. Senaten fria händer uppå Collegiernes angifwande och föreställning sådant då at rätta. Men om någon inländsk eller utländsk kiöpman, under den tiden at förhögningen på kopparplåtarne påstår, skulle antingen emot infört silfwer eller och silfwermynt willia sig tillhandla någon quantitet gårkoppar, så äro wi af den tankan, at Banquen sådant intet bör förwägra, utan då owägerligen sådant effterlåta, helst når de undfå derföre skiälig och promt betalning, hwilken de komma at afräkna på deras fordringar i stället för kopparmyntningen. Härwid, allernådigste Konung, kunde först och främst det inwändas, att effter en slik projecterad förhögning på de myntade kopparplåtar tillskyndar mången oförskylt en winst af half daler på hwarie sexdalersplåt, hwilken borde billigt tillhöra Eders Kongl. Maj:t, effter myntet är ett regale och ibland Eders Kongl. Maj:tz höga rättigheter; hwaremot oförgripeligen i underdånighet påminnes, at förutan det ingen särdeles quantitet af kopparplåtar lärer finnas i riket, effter de för kopparens begiärlighet skull måstedelen läre wara utpracticerade, och de som änteligen ännu skulle finnas, äre på så många orter i landet och i private hushåldningar kringspridde, att ogiörligit synes at få därpå någon säkerhet, och i fall det änteligen genom allmänne publicationer och förordningar skulle kunna stå någorlunda at erhålla, så lärer ändå en slik fördel för Eders Kongl. Maj:t ej heller till något ansenligit kunna bedraga. Dessutan faller denne lilla båtnad Eders Kongl. Maj:tz undersåtare till, hwars wältrefnad Eders Kongl. Maj:t altid i nåder låtit sig om hiertat wara; men däremot, enär kopparen ifrån detta höga KOLLEGIERNAS UTLÅTANDE. 45 priset kommer at falla och således plåtarne at devalveras och till sitt förra wärde sättias, så blifwer åter hwars och ens af undersåtarne förlust, som någre plåtar äger och i händer hafwer. Därnäst kunde ochså det inkast giöras, at genom en slik förhögning på kopparplåtarne skulle Eders Kongl. Maj:t komma at kiänna någon afsaknad i dess tillständige höga inkomster, contributioner och utskylder, alldenstund plåtarne komma nu för högre at emottagas, än de förl:ne åhren wore satte till; så förutan det, at i förriga momentet är underdånigst andraget, at allenast Eders Kongl. Maj:tz trogna undersåtare den samma lilla båtnad förmärckia, så kan ändå ingen skada däraf Eders Kongl. Maj:t tillflyta, alldenstund kopparplåtarne effter förhögningen och för det åsatte wärdet blifwa utgifne till hwariehanda Eders Kongl. Maj:tz och riksens tarfwer och behof, så at de samma icke hwila och förwaras i Eders Kongl. Maj:tz cassor, utan som i en stadig rörelse roullera och förwandlas af och ann; kommandes ej heller Banquen af förhögningen at kiänna någon fördel, aldenstund den samma måste beräkna förhögningen uppå sine fordringar, och den utgifft Banquen däremot giöra måste till privatos för lähne-banco-interessen och wexel bancomedlen, länder hwarken Banquen till båtnad ej heller privatis till skada, emedan desse senare åter kunna för samma wärde, som plåtarne gå och giälla, betala sine skullder, handla och wandla såsom med ett annat ordinarie landzens mynt. gar, Desse äre nu de underdånigste oförgripelige menin hwarutinnan Collegierne wid denne saksens öfwerwägande effter bästa förstånd och öfwerläggiande äro stadnade, hemställandes uti största underdånighet altsammans till Eders Kongl. Maj:tz högstuplyste allernådigste närmare bepröfwande och förordning; förblifwandes med diupaste wördnad etc. Stockholm den 31 Januarii 1715. Eders Höggrefl. Excellencer och Högl. Kongl. Collegierne betacke wi uppå Ständernas Banco wägnar ödmiukoch tienstligen, som icke allenast höggunstigt behagat communicera oss Hennes Kongl. Höghets och den Kongl. Senatens til Eders grefl. Excellencer och Högl. Kongl. Collegierna ankomne nådgunstiga skrifwelse af den 4 sidstl. hujus ang:de kopparräntan, som Banquen til förmyntning är worden uplåten, om icke den med större fördel för Hans Kongl. Maj:t nu kunde rent af bortsällias åt utlänningar, som förnimmes wara sinnade at inlåta sig derom i handel, utan och med tålamod förmärkia och anhöra, hwad någre af Ständernes til Banco wärkets öfwerseende Deputerade wid desse tider och Banquens närwarande slätte tilstånd kunnat haft derwid mundtligen at andraga, och jämwäl lemna bem:te Deputerade uppå deras begiäran tid och rådrum at få det med oss samtelige widare öfwerläggia och sedan med wårt skriftelige utlåtande in BANKOFULLMÄKTIGES UTLÅTANDE. 47 komma, innan Eders grefl. Excellencer och Högl. Kongl. Collegierne behaga at afgifwa deras underdåniga betänkiande deröfwer til Hans Kongl. Maj:t. Och hwad det anbelangar, 1:0. Att gårkopparen nu til ett ansenligit pris stigit och för högre än tillförende kan föryttras, tyckes til en stor del ordsaken wara, at all Hans Kongl. Maj:ts och Cronones koppar är begynt at förmyntas, och at den öf riga privatorum koppar, som icke allenast för mässingzbrukens här i riket förnödenhet, utan och för wissa orsaker af främmande är begiärlig til at upkiöpas, så ringa förslår, hwarigenom oundwikeligen påföllia måste, at ju mindre af koppar, som nu en tid kommit att försällias, ju högre har ock priset derpå kommit att stiga, men skulle efter det förslag, som nu giort är, ingen koppar widare förmyntas, så lärer ock priset ofelbart komma derpå att falla, och uppå den händelsen, att man sedan fram bättre, om kopparen förfaller till det pris, att han med större nytta och fördel kunde förmyntas, än uti går afsättias och abalieneras, så wore det då för sent att wärckställighet och fullkomlig tilmyntning af all Kongl. Maj:ts och Cronones koppar(?!), så wida dermed sedan kunde continueras, om icke wederbörande providera sig med nödiga kåhl nu uti god tid och medan åkföre påstår; ty elliest måste det wärcket för brist af kål fram bättre komma att afstanna; men hwad in specie Banquen beträffar, och huru wida ett sådant förslag til att sällia all kopparen skulle gagna eller skada densamma, hwilkens bästa och uprätthållande wi uppå alt giörligit sätt efter den oss af Ständerne anförtrodde commissionen bör sökia, så tyckes fuller kunna argumenteras, att Banquen igenom en sådan försällning icke skulle komma att kiänna någon skada och afsacknad, så wida Banquen finge contante penningar af dem in |