FLOTTANS UTRUSTNING.

343

syndastraff äro lika som aldeles försoffade och åstunda heller döden, som de dageligen för ögonen se, än längre lefwa uti detta äländet, som wi i sanning kunne inför Eders Kongl. Maj:t underdånigst betyga nu mera wara större, än det må eller kan beskrifwas. Imedlertid fordrar likwäl Eders Kongl. Maj:tz rikes wälfärd och säkerhet, att wi under denne Eders Kongl. Maj:tz frånwaru efter wår underdånigste plicht, då fienderne redan hafwa ansenlige länder och delar borta af riket, jemte många därigenom wundne fördelar, och förnimmes giöra stora tillredelser och författningar att med sin stora macht widare å alla sidor angripa sielfwa riket, måste wara som högst bekymrade, huru alt sådant må kunna i tid mötas och afböjas: finnandes fuller utom Guds besynnerliga och underbara hielp ingen annan uthwäg därtill, än att förnembligast Eders Kongl. Maj:tz örlogzflotta måtte til nästa wåhrdag wara i stånd och beredskap att kunna uthlöpa och hindra fiendernes skadelige företa gande: warandes ock Kongl. Ammiralitets-collegium inkommit med förslag på alt det, som därtil oumgängeligen fordras, stigandes det samma allena til en summa af tretton tunnor guld, förutan det myckna och oräckneliga, hwarmed elliest förswarswärket til lands måste uprätthållas. Och ehuruwäl wi, wid riketz nu, Gud bättre, mehr än beklagelige och aldeles uthblottade tillstånd, därtil icke wete någor råd eller uthwäg; altså skole wi docklikwist låta oss högst angelägit wara att gå därmed så länge, som någonsin menskmöjeligit är, til afwäriande af all hotande fahra, i förhoppning att den högsta Guden alt warder med sin nåd och kraftiga bistånd understödiandes.

Och som detta året nu mera skrider till ända, och den högste Gud mit under de stora olyckor och swår

heter, som Eders Kongl. Maj:t i desse tu åhren tillstött, samt de allmenne hårde landsplågor ock syndastraff, som Eders Kongl. Maj:tz rike margfaldeligen tryckt eller än synes hota, likwäl har welat låta sine nådestråhlar framblicka, då han så mildeligen och underligen har uppehållit Eders Kongl. Maj:tz dyra Kongl. person wid hälsa och wälmågo och beskyddat dess rike, att icke fienderne efter sin onda anslag uti alt ock fått framgång; så hembăre wi den nådige och barmhärtige Guden därföre en ganska ödmiuk och innerlig tacksäjelse, bediandes att han efter sin guddomeliga allmacht wille än ytterligare uti detta wårt ingående och mångfaldige därpå fölliande flere åhr med sin mäcktiga wård öfwerskygga Eders Kongl. Maj:t och wälsigna alt Eders Kongl. Maj:tz lofwärdigste företagande, afwända alla Eders Kongl. Maj:tz rike öfwerhängande swåra syndastraff ock landsplågor, beskärma detsamma för alla widare olyckelige anslag, befrämia Eders Kongl. Maj:tz skyndesamme hemkomst tillika med den efterlängtade freden och således giöra en nådig förwäxling på desse bedröfwelige och beswärlige tider samt bekröna Eders Kongl. Maj:t med all ähra ock härlighet samt all andelig ock lekamlig Kongl. lycksalighet ock wälmågo, så att hela Eders Kongl. Maj:tz regementz-tid må wara ock blifwa wälsignad och högst lofwärdig, til dess Kongl. namns odödeliga beröm ock dess rikes wälfärd, uprättelse ock förkofring.

För öfrigit, Allernådigste Konung, emedan tiden nu tillstundar, på hwilken Eders Kongl. Maj:t plägar uthskrifwa de årlige allmenne Bönedagar, och wi intet twifle, att Eders Kongl. Maj:t jemwal wil hafwa dem firade och begångne; altså hafwe wi til att winna tiden låtit afgå wårt bref til Consistorierne, att de måtte inkomma med förslag til texter, på det Bönedagz-placatet

ESKADER I ÖSTERSJÖN.

345

därefter må kunna uthfärdas, så framt icke imedlertid Eders Kongl. Maj:tz nådige förordning därom kan inkomma, i underdånig förmodan att Eders Kongl. Maj:t sådant med wanlig Kongl. nåd förmärkiandes warder. Wi framhårde in till döden uti underdånig lydno och devot wyrdnad etc.

Konungen till Rådet, ang. utsändande af en eskader till afbrytande af all handel på de i Rysslands våld komna Östersjöhamnarne.

(Efter originalet i Riksarkivet. *)

Carl etc. Wår etc. Såsom Wi finne nödigt, at jemte den esquadre, som åhrligen afsändes till de Finske och Ingermanländske strändernes bewakande samt den Ryske flåttans i acht tagande, nödige fahrtyg till det Rigiska fahrwattnet skole blifwa afsände, hwilka kunna hålla Riga och Pernau instängde, så länge de äro uti fiendens wåld; altså hafwe Wi anbefalt Wårt Ammiralitets-collegio, att detsamma, så snart öppet watten blifwer, icke allenast skall dit afsända så många fahrtyg, som erfor

*) Påtecknadt: Dankom d. 17 Maj 1711.D Brefvet är till en del i chiffer.

Historiska Handl. 15.

23

dras sådant att bestrida, hwilka hwart åhr sig där skohle uppehålla, så länge åhrstiden det tillåter, utan och giöra den anstalten, att den esquadre, som afsändes till de Finske och Ingermanländske strändernes bewakande, ochså må kunna hindra all handell och seglation till Rewel, Narfwen, Petersburg och Wiborg, warandes jemwal Statscontoiret af Oss beordrat att anordna nödige medell till denne uthredning; hwilket Wi Eder til effterrättelse härmed intet wele hafwa lemnat obemält, och befalle Eder etc. Wed Bender den 22 December 1710.

CAROLUS.

C. FEIF.

1107.

Konungen till Rådet, ang. afbrytande af underhandlingen om penningelån vid Hannoverska hofvet.

(Efter registraturet i Riksarkivet.)

Carl etc. Wi månde fuller den 10 sidstl. December gifwa Eder tillkänna, huruledes Wi beordrat Cantzlirådet Frisendorff at aldeles afbryta och lika som i förgätenhet sättia den penninge-uphandlingen, som han wid Hannoverske hoffet hafwer anstält, så framt den samma icke redan wore brackt till slut, och medlen wärkeligen ännu icke emottagne; men som Wi sedermera hafwe tagit denna sak uti nogare öfwerwägande och finne alt för store betänkligheter at inlåta Oss med Churfursten eller någre andre fremmande herrskaper i handel om något penningelåhn emot förpantning af Wåre länder,

PENNINGELÅN I HANNOVER.

347

så hafwe Wi befalt bem:te Cantzliråd, att, omskönt medlen redan wore honom tillstälte, han icke dess mindre skall straxt lefwerera dem tillbakars och alldeles inställa den handelen: williandes Wi intet wara förbundne i något måhl att betala de förpantningar, som slutas med främmande herrskaper utan Wår wettenskap, hwilket Wi icke hafwe welat Eder förhålla, etc. Datum Bender den

22 December 1710.

CAROLUS.

C. FEIF.