länge dhe Allierade alt framgent hela Spanske monarcheins cederande åth Erkiehertigen påstå och Frankrike ej will påtaga sig sin soneson att därtill twinga; denne har i åhr likwäl hafft twenne olyckelige drabbningar uti Spanien, hwarigenom hans hela armé blifwit ruinerat och han icke allena twungen att rymma sin residentzstad Madrit uthan ock att draga sig åth franska gräntzen; om nu dăruppå någon större liknelse till fred sig yppat, kunna wi här ej wetta, emedan postgången emellan Hamburg och Pommern aldeles blifwit för pestens skull sperrat, och man således här på några weckor inga utrikes bref kunnat erhålla, hwilket äfwenwäl de öfrige härwarande swårigheter förökar, hwilka allesamman den högste Guden efter sin milda nåd snart wille häfwa och Eders Kongl. Maj:t med all sielfbegiärlig hög Kongl. wählgång bekröna, det wi af underdånige trogne hiertan önske, förblifwande in till wår yttersta andedräckt med ouphörlig nit och trohet etc.

Konungen till Rådet, ang. efterlefnad af tidigare förordningar om ärendenas behandling i Rådet.

(Efter originalet i Riksarkivet. *)

Carl etc. Wår etc. Såsom Wi se af dhe hit sände upsatzer på dhe därhemma skedde befordringar, at en dehl äre wordne resoluerade utaf samteliga Rådet, en dehl åter, och däribland någre civil-tienster, uti Defensionscommissionen, hwarutaf intet annat kan föllja, än en skadelig oordning och irring, särdeles hwad protocollerne angår, hwilcka på det sättet aldrig kunna komma till någon ricktighet; altså finne Wi nödigt än ytterligare at påminna, det Wåre i det fallet giorde förordningar hörsamligen måge blifwa effterlefwade, i föllje hwaraf samtelige Wåre i Stockholm tilstädes warande Råd allena tilkommer uti Wårt höga namn at skiöta och förordna alt hwad rikes styrelse och hufwudwärcket angår, och Wi sielfwe närwarande pläga förrätta, til hwilcken ända de efter Regeringsformen och alla tiders bruk uti Cancelliet böre komma tilsammans, hwarest sådane saker samt alla memorialer angående befordringar wed regementerne af wåre Cantzliråd böre föredragas och utfärdas.

Skulle något uti Rådet förekomma, som rörer Commissionernes eller Collegiernes enskylte förrättningar; så bör samtelige Rådet dem däröfwer höra och inhämta deras muntelige eller skrifftelige berättelse och sedan däröfwer resoluera; men intet bör någon Commission eller et Collegium adjungera sig hela Rådet och i dess rum til den ändan komma tilsammans. I hafwe fördenskuld

*) Påtecknadt: Dankom och uplästes d. 13 Martii 1711.»

at ställa Eder denne och de förre Wåre i det fallet gifne förordningar til hörsam effterrättelse, då Wi förmode, at man, särdeles hwad protocollerne angår, lärer kunna erhålla en bättre richtighet, hwarmed Wi befalle Eder etc. Wed Bender d. 15 Nov. 1710.

CAROLUS.

C. FEIF.

1100.

Konungen till Rådet, med ogillande af dess förslag att låta mynta troféer samt framställande af andra förslag till medels anskaffande, såsom lån af de förmögne, lotteri, kreditivsedlar m. m.

(Efter originalet i Riksarkivet. *)

Carl etc. Wår etc. Wi hafwe erhollit åtskillige Edre underdånige skrifwelser och däribland trenne, daterade den 4 och 13 Junii samt 30 Julii sidstl., hwaruthinnan I widlöfteligen anföre, uti hwad slät och medellöst tilstånd riket för tiden är försat, så at alla goda anslag och författningar i mangel af nödtorfftige medel blifwa hindrade och til intet giorde, warandes fattigdomen öfwer alt så stor, at hwad Ständerne wed deras sammankomst gifwit wed handen til förswarswärckets understöd, är så ringa, at det på långt när intet förslår til de många tarwer, som närwarande utgifter erfordra, hemställandes I fördenskul Wårt nådige wälbehag underdånigst, om icke Oss, wed et så beträngt tilstånd, skulle täckas samtycka, at de i Stockholm liggande trophéer antingen måge blifwa upmyntade eller til fremmande försålde och penningarne

*) Påtecknadt: Dupläsit d. 13 Martii 1711.»

LÅN AF DE FÖRMÖGNE.

321

anwändas til förswarswärcketz understöd. Nu ehuruwäl Wi så mycket mehr måste tro, at medellösheten i landet är stor, som I densamme uti alle Edre ankomne bref widlöfteligen hafwe förestält; så kunne Wi dock för många wicktige orsaker skul aldeles intet samtycka till Trophé ernes förmyntande, mycket mindre, at de til främmande skole warda försålde, hwilcket Wi hålle wara både oanständigt och skadeligit, eftersom man skulle hafwa swårt at sällia en så stor hop metal på en gång, om man icke wille afstå densamma för en ringa penning, så at det, som däraf kunde lösas, mycket litet skulle förslå til det, som nu för tiden erfordras, lärandes kiöpmän och andra, som därmed handla, wed sådant tilfälle intet försumma at giöra sin profit därwed, så at dem största nyttan däraf skulle tillflyta; fördenskuld måste man wara betänckt på andra tienligare utwägar at skaffa medel wed handen.

Det är fuller intet at twifla på, at icke hos undersåtarne i gemen lärer wara en almän fattigdom; men så tro Wi dock, at et erkläckligit skulle kunna tilsammanbringas, om de förmögne husen af en underdånig trohet och nit för fäderneslandetz wälfärd sig något wille angripa och utan pant förskiuta ansenlige summor, hwilcket för dem wore både hederligare och nyttigare, än at fienden i mangel af et krafftigt motstånd skulle lemnas en öpen wäg at icke allenast plundra landet, utan och giöra sig mästare af deras rikedomar, dem de nu til riketz, så wäl som deras egit, förswar så nyttigt kunna anwända, och det utan deras ringeste skada och afsaknad, medan de därföre icke allenast komma at niuta et billigt interesse, utan wele Wi jämwäl hafwa försäkrat, at alle de, som nu til rikets förswar äre willige utan pant at förskiuta penningar, skohle framför andra blifwa betalte, hwarom Wi wed erhållen fred wele draga en särdeles om

Historiska Handl. 15.

21

sorg. I hafwe fördenskuld genom tienlige föreställningar at förmå de hus, som I wette wara förmögne, antingen sielfwa medelst ansenlige förskåt at bispringa riket uti närwarande trångsmåhl, eller och på deras credit af andra förskaffa försträkningar, kunnandes I dem däremot försäkra, at Wi, i anseende til den willighet de härwid wisandes warde, med al Kongl. nåd och ynnest dem läre omfatta samt med anständig befordran anse dem eller deras anhörige, efter hwars och ens skickelighet, hwarwed den redebogenhet, de i detta fallet läre wisa, skal lända dem til en särdeles förtienst.

Dessutan wele Wi hafwa lembnat till Edert mogne öfwerläggande, huru wida medelst något fördelachtigt låtteri en erkläcklig summa penningar skulle kunna åstadkommas, och på den händelsen sådant skulle finnas giōrligit, lemne Wi Eder frie händer därutinnan at förordna som I pröfwe bäst och fördelachtigast wara. Wi kunde wäl gifwa Eder et och annat förslag därtil wed handen; men som Wi, så långt frånwarande, intet så noga kunne wara underrättade om alt det, som i anseende til en och annan omständighet därwid kan wara nödigt, så finne Wi bäst at lemna alt sådant til Edert försicktige och mogne öfwerläggande.

Bland annat hafwe I jämwäl at taga i öfwerwägande, om icke dhe så kallade creditiv-sedlar med nytta skulle kunna bringas i gång, och där det pröfwas giörligit, hafwe I til dess wärkställande i lika måtto at giōra behörig anstalt. Skulle någon Wår försäkring til et och annat af desse förslagens så mycket bättre fortsättiande erfordras, så äre Wi i nåder benägne dem i bästa måtton at låta utfärda, så snart Wi blifwa underrättade, på hwad såt de åstundas; medlertid kunne I å Wåre wägnar gifwa al den försäkring, som nödigt pröfwas.