det wärsta, at, när siömanskapet wore hemkommit, han inga penningar hade, hwarmed han det samma kunde betala, och at han derföre af dem ett fulkommeligit upror hade at befara; men alla desse skiäl hafwa hos oss på intet sätt emot Eders Maj:tz egne uttryckelige ordres kunnat giälla.

Wi kunne icke neka, allernådigste Konung, at wi ej igenom vice Ammiralen Taube, då han af Generallieutenanten Liwen för detta ärende skull war hitsänd, fått någon underrättelse om des upsåt at låta förmynta till plåtar någre oduglige metallstycken, som han till den ändan ifrån Carlscrona låtit hitföra; men som wi på den ena sidan ej hafwa welat hindra, hwad Generallieutenan ten till Eders Maj:tz höga tiensts befrämiande uti en så angelägen tid sig på sitt egit answar och efter des förhoppning utan Eders Kongl. Maj:tz missnöje sig welat åtaga, och således intet welat befatta oss därmed; altså kunne wi och nu på den andre sidan intet understå oss at giöra härutinnan det ringaste, som Eders Maj:t des Råd med så tydelige ord förbudit. Wi finne oss icke des mindre härigenom föranlåtne Eders Maj:t alla desse omständigheter utförligen i skyldigste underdånighet gifwa tilkänna, på det Eders Maj:t så wäl om wår oföränderlige lydno som om wår innerlige ömhet för Eders Maj:tz höga tienst i nåder måtte blifwa försäkrad; underkastandes för det öfrige Eders Maj:tz egit nådigste godtfinnande, hwad Eders Maj:t härutinnan skulle behaga at förordna eller oss anbefalla. Wi framhårde in till wår död etc.

Rådet till Konungen, svar ang. den anbefalda präglingen af

mynttecken.

(Efter originalet i Riksarkivet.)

7 Sept.

Såsom Eders Kongl. Maj:t i des til oss i dag ankomne aldranådigste skrifwelse af den 17 Aug. hafwer i nåder begärt weta, huru det lider med de 1 d:r s:mtz myntetecken, som efter Eders Kongl. Maj:tz nådiga befalning komma at slås; warandes Eders Kongl. Maj:tz nådiga wilja, at wi med al flit skole drifwa derpå, at den anbefalte summan af en million så skyndosamt må blifwa präglad, at densamma til nästkommande års utgifter må kunna nyttias; Så hafwe wi af en sådan Eders Kongl. Maj:tz nådiga befalning genast gifwit Kongl. Cammarcollegio behörig delaktighet, skolandes, så snart wi af bemälte Collegio få swar, gifwa Eders Kongl. M:t i underdånighet närmare tilkänna, hwad til saken här in til är giort, och hafwe wi äfwenwäl, kårt för än Eders Kongl. Maj:tz nådiga skrifwelse ankom, om samma sak Kongl. Cammarcollegium således tilskrifwit, som hosföljande afskrift *) utwiser, görandes oss fördenskul försäkrade, at Kongl. Cammarcollegium lär låta sig wärket i yttersta måtto til en skyndosam fulbordan wara angelägit. Wi framhärde med diupaste wördnad in til wår död etc.

1081.

Rådet till Konungen, svar ang. öfversändande af myntarbetare och redskap till Stralsund.

9 Sept.

(Efter originalet i Riksarkivet.)

Eders Kongl. Maj:tz aldranådigste skrifwelse af den 39 Ang, hwaruti Eders Kongl. Maj:t i nåder nämnar, hwilka personer och redskap för myntewärket skul til Stralsund skola öfwersändas, hafwe wi i dag med aldradiupaste wördnad undfångit, och til underdånigste följe deraf genast tilskrifwit Kongl. Cammarcollegium at draga al behörig omsorg, det samma Eders Kongl. Maj:tz aldranådigste befalning med det aldra fordersamaste blifwer i wärket stält, skolandes wi än yttermera derom påminnelse göra låta, och förblifwe in til wår död med al underdånig trohet och lydno etc.

TRUBETSKOJS FÄNGELSE.

271

1082.

Rådet till Konungen, svar ang. general Trubetskojs och hans familjs förvarande på Jönköpings slott samt andra ryska fångars behandling. (Efter originalet i Riksarkivet. *)

29

Dagen förut, innan wi finge den fägnaden att undfå Eders Kongl. Maj:ts nådigste skrifwelse af d. 18 Aug. nästline angående Ryska Generalen Trubetskojs, des frues och barns bortskickande och förwarande på Jönköpings slott, så hade wi fuller allaredan i anledning af Landzhöfdingens eget inrådande, som härhos följer, förfogat sådane ordres om deras afsändande till Wisingzö, som Eders Kongl. Maj:t utur hosföljande i underdanighet bifogade afskrifft i nåder sig täckes föredraga och berätta låta; men sedan wi nu utur högstbem:te Eders Kongl. Maj:ts nådigste skrifwelse blifwit underrättade, att Eders Kongl. Maj:ts nådigste wilja är, det han Trubetskoj med des fru och barn uppå Jönkiöpings slott måtte satte warda, så låte wi nu genast derom afgå bref till Landzhöfdingen Lindhielm, med befallning, att han wid Trubetskojs och des medföljes ankomst ställer sig sådant till underdånig effterrättelse samt desutan så låter bewaka desse fångar, att dem alt tillfälle till undanflycht och correspondence betages.

För det öfrige och aldenstund Eders Kongl. Maj:t uti dess högstbem:te bref oss i nåder wetta låter, huruledes alla Eders Kongl. Maj:ts i Ryssland sittiande officerare utan åtskilnad mycket hårdt warda handterade och

*) Bilagor: a) Landshöfding M. Lindhielms bref till Kongl. Maj:t af d. 14 Maj 1715. b) Prinsessans och Rådets bref till samma landshöfding af d. 8 Oct. 1715.

på åtskillige orter innestängde, sittiande i synnerhet fyra Generalmajorer uti twenne små rum tillsammans på ett befäst kloster, hwaräst missgiärningzmänn, som gå slutne i järn, hållas förwahrade; altså och emedan Eders Kongl. Maj:t i nåder för godt finner, att med Ryske fångarne på lika sätt förhållas bör, befallandes oss att derom ställa behörige ordres samt derpå låta hafwa ett noga inseende, att sådant alfwarsammeligen warder effterkommit; ty hafwe wi och nu genast om alt sådant lembnat så wäll vice Öfwerståthållaren här i staden som alla wederbörande Landzhöfdingar, uti hwilckas lähn några fångar finnas förlagde, behörig underrättelse samt därjemte befalt, att de hwar å sin ort ställa sig denne Eders Kongl. Maj:ts nådigste förordning till underdånig effterlefnad. Och wi förblifwe in till wår död med all underdånig lydno och wördnad etc.

Rådet till Konungen, svar ang. den påbjudna magasinshjälpen samt öfriga armén rörande frågor.

(Efter originalet i Riksarkivet. *)

Sedan wi nyligen till Eders Kongl. Maj:t affärdat wår underdånige berättelse af d. 28 sidstl. September an

*) Bilagor: a) Prinsessans och Rådets skrifvelse till Statskontoret och b) til vederbörande Guvernör och Landshöldingar, båda af den 12 Okt. 1715.