FINSKA OCH ÅLÄNDSKA FLYKTINGAR.

193

Maj:ts nådigste wälbehag, att dhe öfrige skiäre-bönder, som ej wista så långt uti siön, måge få niuta samma frihet, medan vice Ammiralen Baron Wachtmeister förmodeligen nu lärer kunna hindra, att icke fienden sommaren Öfwer måtte komma till dem, på det de iemwål måtte få idka sin näring med fiskande och skaffa sig något till sitt uppehälle, efftersom de elliest uti sådan myckenhet, som dhe här äre, omöjeligen kunna försörjas, utan ligga landtmannen till last och förtära hans ringa förråd, så att han sedan för Eders Kongl. Maj:ts krigzfolck intet öfrigit hafwer, warandes ibland desse flycktingar ett sådant elände, att de wid tiggandet bruka efftertänckelige och ganska ömkelige expressioner, såsom till exempel: att man wille meddela dem något till att frälsa deras arma siälar, syfftande utan twifwel derhänn, att de i mangel af lifz-uppehälle nödgas att mörda sig sielfwa; Wi afwackte häruppå Eders Kongl. Maj:ts nådigste wälbehag och förordnande och framhärde i det öfrige med diupaste wördnad etc.

1034.

Konungen till Rådet, svar ang. repressalier mot general Trubetskoy för Czarens beteende mot grefve Piper.

(Efter originalet i Riksarkivet. *)

Carl etc. Wår etc. Wi se utur Eder underdånige skrifwelse, dat. d. 31 Maji sidstl. samt de derhos fogade documenter, hwad obillig och ogrundad prætension Czaren giör på Kongl. Rådet Gref Piper, samt huruledes han medelst et hårdt fängelse är worden twungen at utgifwa sine wäxlar på 30 [R:dr] alberts till de skepps betalande, hwilka Ryssarne åhr 1713 uti Helsingfors för någre Holländare månde upbränna; och som sådan hårdhet och oskiäl på intet bättre sätt änn genom repressalier kan förekommas och framdeles hindras; så är härmed till Eder Wår nådige befallning, at I på lika sätt förfare med Trubetskoy, som Kongl. Rådet Gref Piper handteras, låtandes honom straxt uti et hårdt fängelse sättjas samt twingas at utgifwa säkra wäxlar eller contant betala sådane 30 R:dr alberts till Grefwinnan Piper, på det hon dermed må kunna förnöja de wäxlar, som Gref Piper äre wordne aftwungne. I kunna låta bem:te Trubetskoy derjämte weta, at så framt Gref Piper intet annorledes warder handterad och honom dess aftwungne wäxlar icke warda återställte, lärer han det samma måst umgiälla. Dessutan hafwe I straxt på det alwarsamste i Wårt namn at förbiuda Grefwinnan Piper till at betala det ringaste på mehrbem:te wäxlar, så framt hon will undwika Wår onåde och icke wara betänkt at betala dubbelt så mycket

m

*) Påtecknadt: »pr. St. d. 21 Junii 1715.»

WACHTMEISTER OCH VON BRÖMSEN.

195

till Wadstena Krigzmannshus. Hwilket länder Eder till nådigt swar, och Wi befalle Eder etc. Strahlsund d. 11 Junii 1715.

22

CAROLUS.

C. FEIF.

1035.

Konungen till Rådet, med befallning om öfverste Wachtmeisters och öfverstelöjtnant von Brömsens återresa till Moskwa.

(Efter originalet i Riksarkivet. *)

Carl etc. Wår etc. Det är härmed till Eder Wår nådige befallning, att I tillhålle Öfwerste Wachtmeister och Öfwerstlieutenanten von Brömsen, det de ofördröjeligen begifwa sig på resan tillbakas åt Muscou, på det de Officerare, som för dem gådt i borgen, intet längre för deras skull måge lida, kunnandes Wi wid närwarande tidernes beskaffenhet intet samtycka till den af dem föreslagne utbytningen, utan lärer mann fram bättre på deras och andras befrielse wara betänkt. Hwarmed Wi befalle Eder etc. Strahlsund d. 1 Junii 1715.

11 22

CAROLU S.

*) Påtecknadt: »Upl. i Senaten d. 25 Junii 1715.»

C. FEIF.

1036.

Konungen till Rådet, med befallning att sända en myntmästare till Stralsund.

(Efter registraturet, jämfördt med conceptet, i Riksarkivet.)

Carl etc. Såsom Wi här på Myntet wele låta mynta penningar, men är myntmästaren för en tid sedan död blefwen; altså är härmed til Eder Wår nådige befallning, at I giören den anstalten, det antingen myntmästaren eller någon annan skickelig myntebetiänte ofördröjeligen må blifwa hitskickad tillika med någon stämpelsnidare, på det myntningen här ju förr ju heller må kunna fortsättias, börandes han jämwäl taga med sig några skeppund koppar at bruka til tilsatz. Hwarmed Wi befalle Eder etc.

Stralsund den 12 Junii 1715.

23

CAROLU S.

C. FEIF.

1037.

Rådet till Konungen, med förord för öfverstelöjtnant Wolfelt
till någon befordran.

(Efter originalet i Riksarkivet. *)

Eders Kongl. Maj:t fördrista wi oss härmed i underdånighet tillkiänna gifwa, huruledes, sedan Eders Kongl.

*) Bilaga: Fältmarskalken grefve Nils Gyllenstiernas i brefvet åberopade skrifvelse till Prinsessan och Rådet, dat. Gunnarstorp d. 16 Maj 1715.

FÖRORD FÖR WOLFELT.

197

Maj:tz sidsta nådige förordning till oss war ankommen angående de ständige regementernes å nyo uprättande, wi till befordran af Eders Kongl. Maj:tz tienst månde beordra Öfwerstlieutenanten Wolfeldt at draga försorg om Elfsborgz lähns ordinarie Infanterie-regemente och det samma under samma caracter commendera och anföra, efftersom den derwid af Eders Kongl. Maj:t sielf förordnade Öfwerstlieutenanten Lillje den tiden uti Dannemarck war fången och Öfwersten Mentzer hos Eders Kongl. Maj:t wistandes. Sedan nu denne Öfverstlieutenant Wolfelt wid förbem:te regementes skyndesamma uprättande och fullkomlige i stånd sättiande wist en besynnerlig oförtruten nit och waksamhet för Eders Kongl. Maj:tz tienst, hwaröfwer Kongl. Rådet, Præsidenten och Fältmarskalcken Hr Gr. Nils Gyllenstierna genom ett sådant bref, som hosgående i underdånighet bifogade afskrifft innehåller, lemnat honom ett mycket wackert loford, så är Öfwerstlieutenanten Lillje utur sitt fångenskap hemkommen, hwarigenom Öfwerstlieutenant Wolfelt, som för några åhr sedan blef förordnat till Öfwerstlieutenant och Commendant på Ösel, nu andra gången kommit at blifwa tienstelös, och således han, som dessutan genom fiendens infall mist all sin egendom, råkat uti stort trångmål, hafwandes ej något widare at tillgå till sin egen och de sinas nödtorfftige uppehälle. Wi hafwe fördenskull, allernådigste Konung, ej undgå kunnat at till Eders Kongl. Maj:tz egit allernådigste godtfinnande i underdånighet hemställa, huruwida Eders Kongl. Maj:t i anseende till mehrbem:te Öfwerstelieutenants genom långlige tienster förwärfwade skickelighet och förfahrenhet samt det goda wittnesbörd honom uti ofwanberörde skrifwelse lemnadt är, wid någon annan förefallande anständig öpning täckes hafwa honom i nåder ihugkommen, hälst effter hans högsta åstundan