iag dock intet will förmoda, och Hans Kongl. Maj:ts widare ordres ankomma, att ett eller flere af de utnämde regementer i en hast skola upbryta till transport, och något derwid blir försummat och ej effterkommit; så will iag för alt deraf följande answar nu och i framtiden wara fri och säker.

Hwad för det sidsta widkommer, det Hans Kongl. Maj:t så strängt förbudit, att inga marcher skola utan prompt betalning anställas, och likwäl inga medel äro at tillgå till en sådan betahlning, hwaraf följer, att till de öfrige omkostningarne ännu mindre skall wara att tillgå, utom hwilcket man likwäl alldeles intet kan företaga, hwilcket dock nu att underhielpa ingen annan uthwäg lärer finnas änn att antingen utskrifwa en hel eller en half procent effter den nya contributions-methoden, eller en så kallad Krigzgiärd; hwarwid är min underdånige mening och utlåtelse, att man stricte effterlefwar Hans Kongl. Maj:ts förbud, ordres och befallningar angående så wäll regementernes marche och [den] förplägning som contributionerne iemte hwad mehra, som af Hans Kongl. Maj:t är skrifwit och befalt, och understår iag mig till ingen dehl att gå derifrån eller något deremot att giöra och hoppas därjemte, att enär iag effter yttersta förstånd och förmågo söker att fullgiöra hwad Hans Kongl. Maj:t befalt, det iag då på all widrig händelse inför Hans Kongl. Maj:t lärer wara enskyllat och ursäcktat, och att Hans Kongl. Maj:t ej med onåd lärer uptaga, det iag parerat och effterfölgt des allernådigste wilja och ordres.

I det öfrige lefwer iag i den ödmiuka förtröstan till min Gud, att som den grundgode Guden alt in till denne dag så underligen fördt Hans Kongl. Maj:ts höga och dyra persohn sampt under så många och stora fahrligheter Hans Maj:t uppehållet och derutur förlossat, det lärer och

den alswåldige Guden hädaneffter hålla sin altzmäcktiga hand öfwer sin smorda, bewara honom såsom sin ögnasten och ändteligen med hugnad och glädie, frid och rolighet förhielpa Hans Kongl. Maj:t hit hem till sitt rike igen. Stockholm d. 7 Maij 1715.

CARL E. GYLLENSTIERNA.

1022 c.

Bilaga C. Horns votum.

Så wähl för kortheten skuld som ock för det at min siukdomb mig nu ey tillåter at wara widlöfftig, will jag med några ord saya mine tanckar öfwer detta ärendet.

Hwad först posten och correspondencen angår, så lärer Kongl. Cancellie-collegium draga försorg och giöra sit besta, at posterne hädaneffter, richtigt måga kunna komma öfwer, effter som ock Hans Kongl. Maj:t å sin sida twifwelsutan lärer författa den anstalt, at desamma ifrån Pommerska sidan kunna komma hit öfwer, när Hans Kongl. Maj:t det finner nödigt och så i nåder behagar.

Hwad åter troupperne angår, som böra brukas til förswarswercket här omkring emot Ryssen; så har altid min tancka warit, som protocollerne det ock läre uthwisa, at Generallieutnanten Taube drager dhem tilsamman, när han finner det nödigt, allenast där är tilräckeligt subsistence för dhem, så at de i brist däraf ey alt för hastigt måtte komma at skillias åth och gå hem tilbaka.

Hwad elliest Smålands Cavallerie-regemente widkommer, så understår jag mig så mycket mindre at låta dhem

komma hit eller giöra någon ändring i Hans Kongl. Maj:ts i det måhlet giorde egen nådigste disposition, som Hans Kongl. Maj:t nu är så när och kan sielf däruti giöra ändring, när Hans Kongl. Maj:t så i nåder behagar och för got finner.

Likaledes fördristar jag mig intet at råda til några andra pålagor, än de Hans Kongl. Maj:t sielf i nåder befalt.

In fidem protocolli

Carl von Grooth.

1022 d.

Bilaga D. Cronhielms votum.

Såsom Hennes Kongl. Höghet i nåder åstundar Rådets underdånige betänkiande, huru medh defensionswärket nu egenteligen förhållas må, sedan man förnummit den stora olycka, som är händ skiepsescadren under Schoutbynachten Grefwe Carl Wachtmeister, och correspondencen således emellan Hans Kongl. Maj:t och dess rike lärer wara så godt som afskuren eller åtminstonne så swår at underhålla, at man deruppå sig ingen säker stat giöra kan: Altså erkänner man billigt med underdånigste tacksamhet den serdeles öhme åhuga och sorgfäldighet, som Hennes Kongl. Höghet så wid detta tilfälle som i alla andra mål til Hans Kongl. Maj:ts och dess trogne undersåtares bästa och wälfärd högst berömligen lysa låter. Och ehuruwäl man har orsak at beklaga, det bem:te påstfart intet är nu så säker och richtig som tilförne, wil man dock hoppas, at den samma lärer kunna med tämlig säkerhet inrättas och underhållas, så wäl förmedelst

Hans Kongl. Maj:ts egen nådigste anstalt, som igenom Rådets och i synnerhet Kongl. Cantzlie-collegii försorg. Imedlertid lärer Rådet intet underlåta och försumma at effter deras undersåteliga trohetz och embetes plickt, och så wida dem tillåteligit är, giöra alla möjelige förfatningar til rikets defension och förswar, såsom de redan hafwa det låtit sig angelägit wara. Men framför alt måste man underdån-hörsammast rätta sig effter Hans Kongl. Maj:ts egne allernådigste ordres och dispositioner, hwilka böre oss wara för en dyr och helig lag til lydno och effterfölgd. Och fördenskul kan iag ingalunda samtyckia dertil, at Smålands regemente til häst skal komma hit up, aldenstund Hans Kongl. Maj:t hafwer det sielf uthnämbdt at stå i Skåne färdigt til transport.

Hwad det öfrige widkommer, som Hennes Kongl. Höghets nådige memorial innehåller, nembligen huru mycket manskap redan är upbådat och i negden ankommit, om icke man nu straxt bör upbåda flere regementer, samt huru man skal få mera Cavallerie etc.; så lärer Kongl. Krigz-collegium och H:r General-lieutenant Taube derom aldrabäst kunna meddela behörig kundskap och effterrättelse, äfwen som ock Kongl. Contributions-ränteriet lärer i al giörlig måtto likmätigt undfångne instructioner och befalningar tilse, at nödige medel til krigzmaktens beklädning och underhåld med mera, måtte anskaffas eller uphandlas kunna; ty iag wet nu inga andra utwägar mer, ej heller fördristar mig at råda och styrkia til sådanne, som löpa emot Hans Kongl. Maj:ts uttryckeliga förordning.

Hwarmed iag underdånigst lämnar mig uti Hennes Kongl. Höghets wanlige höga nåd och ynnest, förmodandes at Hennes Kongl. Höghet denne min underdånigste förklaring så mycket mera i nåder uptaga och uttyda

Historiska Handi. 15.

11

täckes, som Hans Kongl. Maj:ts ankomne nådige bref mig hindra at annorledes härutinnan utlåta mig. Stockholm den 7 Maii 1715.

GUSTAF CRONHIELM.

1022 e.

Bilaga E. Reenstiernas votum.

Hos Hennes Kongl. Höghet aflägges en underdånig tacksåyelse för den höga nåd och högstberömmelige tendresse Hennes Höghet medelst des memorial behagadt wisa för Hans Majestets rike och alles wårt k. fäderneslands förswar och beskiärm samt det nådige förtroende, som emot Hans Maj:ts hemmawarande Rådh är betygadt, och iag altid med underdånigste wyrdnad skal mig påminna; Sielfwe saken angående, som derutinnan finnes någodt, som rörer Hans Maj:ts ankumne ordres, så understår jag mig ey derom någodt at ventilera eller utlåta, utan ställer mig dem til underdånig rättelse, hörsam lydna och skyldig effterlefnad, lämnandes til Hennes Kongl. Höghets nådiga wälbehag, om Hennes Höghet skulle täckas Hans Maj:t härom sielf tilskrifwa; imedlertid wil iag häreffter som härtils wara i giörligaste måtto sorgfällig om defensionswärketz föranstaltande i alt det mig är giörligit, och så wida Hans Maj:t lämnadt des Råd frie händer, med underdånigste bön, at Hennes Kongl. Höghet täktes wara försäkradt om min underdånigste trohet, zeele och lydna för Hans Kongl. Maj:t och hela det Kongl. Huset. För det öfrige är min mening, at Hennes Höghetz memorial jemte hwars och ens af Rådets swar Hans